Sök

Träning is life

En träningsblogg från en hårt arbetande tvåbarnsmamma mitt i livet

Etikett

tävling

Mental dipp

Jag vet att jag inte är ensam med att ha svårt att hitta motivation till träningen just nu. Vi är många i samma sits. Men nu har jag en rejäl dipp. Inte för själva träningen i sig, jag tar mig ut och springer och cyklar. Det som jag har jobbigt med är det mentala just nu då jag inte vet på vilken nivå jag ska lägga min träning.

Just nu är det ju en stor ovetskap kring tävlingar. Kommer några bli av i vår? Kommer några bli av i sommar och kommer det ens bli av i höst? Jag försöker vara positiv men även en realist.

Just nu har jag knappt koll på vilka tävlingar jag är anmäld till då många både har flyttats samt skjutits på. Det är därför dags att få ned allt på papper och kolla över. Det svåra är ju bara, blir dom av? Och ska jag lägga ned tiden på att träna inför dom?

Det hade ju varit så mycket lättare om det hade varit tävlingar med längd på 10 km, halvmara och ev mara. Men nu är de flesta av de tävlingar jag är anmäld till ultralopp. Då krävs ju en helt annan struktur på träningen. En struktur som jag inte har idag och just nu mentalt inte riktigt har orken till.

Så vad gör jag? Det är den stora frågan just nu. Tills jag hat kommit på ett bra svar så kommer jag blanda löpning och cykling och träna för att jag tycker att det är kul samt av att det just nu är det som håller mig mentalt flytande.

Håll i, håll ut och håll avstånd då hoppas jag att vi ses på tävlingar framöver.

Kilsbergsleden 2020

När det visade sig att Kilsbergsleden skulle bli av, dock Coronaanpassat samt att klubbkamrater peppade på så anmälde jag mig. Det var begränsat antal startande och två startgrupper.

Anmälda från IFK Nora var jag, Daniel, Micke och Fredrik. Det var kul att vi blev ett gäng.

Jag blev hämtad av Micke och sedan hämtade vi Daniel innan färden in mot Örebro påbörjades. Fredrik mötte vi i Karlslund

Vädret var helt perfekt för löpning. Mulet, vindstilla och ca 9 grader.

Vi hämtade ut våra nummerlappar, pratade med lite andra löpare och tog kort innan det var dags att värma upp. Vi fick nu med oss Lena från Örebro Aik vilket var kul. Jag blev otroligt varm och började nu vela om klädvalet. Jag hade en underställströja med linne över och kände att det nog skulle bli för varmt. Valet blev att bara springa i linne vilket jag är glad över, jag blev varm.

När starten gick så valde jag att gå ut relativt lugnt. Tanken var att ligga runt 5,30 och det höll dom 4 första kilometerna. Sedan tappade jag fat av både backar och att det var geggigt och halt. Efter vätskan vid 5 km så blir det ju även tuffare underlag med mer stig, sten och bök. Här gick farten ned och jag blev även omsprungen av några som hade legat bakom ett tag.

Men jag nötte vidare och försökte tänka positivt. Det var inte helt lätt bitvis då fötterna stack iväg i leran men jag kom ju iallafall framåt.

När jag kom ut på spåret igen så var det som rena autoban. Nu kunde jag öka farten och låg runt 5 30 igen. Det som var lite jobbigt mentalt var att jag nu var helt ensam och rätt övertygad om att jag låg sist, eller iallafall näst sist. Men någon måste ju komma det med (nu gjorde jag inte det).

Det var så skönt att se målet och höra pepen från dom som stod där. Ännu skönare att få stanna och stänga av klockan som stannade på 1:21:24. Jag är trots att jag ville mer, nöjd. Känner dock att jag verkligen behöver skaffa trailskor. Mina Altra har alldeles för lite mönster. Men det blev en helt okej tävling och det är det ju extra kul att få tävla samt göra det med klubbkamrater.

Grymt jobbat av alla idag och tack Örebro aik för att ni fick ihop en tävling.

Foto: Jimmy Glinnerås
Foto: Jimmy Glinnerås
Foto: Tina Åbjörn
Foto: Fredrik Hartman
Innan start

DM långa terräng 10 km

Lördag är ju nu egentligen dagen för långpass men när jag anmälde ett gäng löpare från klubben så kunde jag inte stå emot. Man får passa på när det blir en tävling nu för tiden.

Vaknade med känslan av att idag kommer det bli tungt. Benen var slitna sedan torsdagens backintervaller och jag är allmänt trött just nu. Men jag åt frukost och packade ihop mig innan det var dagd att sätta sig i bilen och åka till Knottebo i Åsbro.

Jag har aldrig sprungit där så det var för mig en helt ny bana. Vädret visade sig dock från en bra sida. Även fast det var kallt och ruggigt (ca 10°) så tittade solen fram och det var vindstilla.

Efter att ha tagit ut nummerlappen, tittat på Eric när han gick imål (alla över 70 fick starta tidigare) och pratat med lite vänner så värmde jag upp. Benen skrek och jag könde mig allt annat än pepp. Men det var samtidigt så härligt med tävlingsstämningen och alla vänner så det övervägde min dåliga känsla.

Starten gick och jag stack iväg. Pulsen stack direkt och jag kände att detta kommer bli jobbigt. Men jag bet i och la mig bakom bla Melina och Per. Banan var relativt lättspungen och i backarna på första varvet var jag stark och tog mig ikapp och om. Detta innebar att jag låg först i vår lilla klunga.

Vi sprang 3 varv på spåret. Vid första varvningen så tog allt bara slut. Ork, fart och det mentala. Alla jag hade bakom mig gick om och jag förmådde mig inte att hänga på. Det blev en lucka som jag försökte täppa till men nej.

Varv två avverkades och jag var så glad över att sprunga in på sista varvet för nu var det tungt. Jag visste inte om jag hade någon bakom mig och hur långt ifrån de isåfall var. Men jag kämpade mig rumt och i mål och det är jag nöjd med. Men känslan och tiden hade jag önskat var bättre. Tiden blev 55:18 vilket blev en 4:e plats i K40.

Jag kan verkligen inte pressa mig just nu och jag vet inte varför. Trots detta så var det kul att tävla och jag fick ju till ett bra träningspass om inte annat.

Bra jobbat alla idag!

DM 5000 meter 2020

Då var det dags för ännu ett DM på bana men denna gång var det 5000 meter. Även denna gång åkte jag dit med Sandra som skulle debutera på 5000 meter.

Vädret var mulet, ruggigt och blåsigt och det var inte alls inspirerande att springa. Jag velade ett tag mellan T-shirt eller linne men det landade på linne tillslut. Jag tänkte att det är ju bättre att frysa innan och att jag ju skulle bli varm när jag sprang.

Jag och Sandra värmde upp tillsammans mem hon skulle springa i ett senare heat. Jag sprang i D-heatet och Sandra i C-heatet. Innan jag skulle starta så tittade vi på lite ungdomar som sprang 1500 meter och 2000 meter.

Så var det min tur och jag, Lisa och Pansy sprang till starten som är på andra sidan när det är 5000 meter. Jag hade på mig min jacka så länge jag kunde och sen var det bara att vänta på upprop och sedan startskottet.

Jag hade ingen plan eller förväntning på loppet då jag inte alls visste hur kroppen skulle reagera. Men när startskottet gick och alla stack så hängde jag med och hamnade strax bakom Per Börjesson, Pansy och Lisa. Jag låg bakom Per ett tag innan jag tog mig om.

Dom första 2 kilometerna gick relativt lätt och jag funderade på att gå om Pansy och öka men valde att ligga kvar. Jag tror det var ett klokt beslut för vid 3 kilometer började det bli lite tungt. Men jag nötte på och försökte inte tappa allt för mycket i fart dom sista varven. Blåsten var inte allt för illa men visst hade det varit skönare att slippa den helt.

Dom två sista varverna var tuffa men jag började närma mig Pansy så smått. Det gav mig lite energi. Dock kom jag inte ikapp helt. Tog in på henne på spurten men hade behövt vara lite närmare.

Tiden stannade på 23:41 vilket gav mig ett DM-brons i K40. Jag är nöjd mwd både lopp och tid. Senast jag sparng DM 5000 meter var 2017 och då sprang jag på 23:43 så denna tid var ju inte illa.

Vi var fyra som representerade IFK Nora. Jag som tog brons, Sandra som tog guld i K35, Rodney som tog silver i K 50 och Magnus som kom 10:a i B-heatet. Så bra jobbat av alla.

Tack alla för pepp och hejarop!

Starten foto: Jimmy Glinnerås
Foto: Stefan Sager
Foto: Sandra Almer Carlson

DM 10000 m 2020

Som alla vet så är det ju inte ett överflöd på tävlingar just nu och dom flesta får ställa in. Jag har inte tävlat sedan Nora Marathon i april.

Så när det stod klart att DM 10000 meter skulle köras och Sandra ville ha sällskap så hängde jag på. Vad gör man inte för vänner 😉

Jag har ju inte sprungit mycket på sista tiden med mina mått mätt och jag har inte kört fart. Så mina förväntningar var inte så höga. Men tanken var att ta det som ett hårt träningspass. Jag tar ju alltid i mera med nummerlapp på bröstet.

Jag och Sandra åkte tillsammans till Hallsberg. Vi kom dit lite tidigt men det gjorde ju att vi i lugn och ro kunde prata med lite vänner, förbereda oss samt värma upp.

Solen sken och det blåste vilket gjorde att det både blev varmt och jobbigt på långsidan mot mål. Uppvärmningen kändes väldigt tung och jag tänkte att vad har jag gett mig in på. Men nu var jag ju där och det har bara att köra på.

Vi ställde upp för start och så gick startskottet och alla for iväg. Jag försökte hitta en bra position och en bra fart men det var lite ryckigt i början innan jag ökade lite och fick en lucka till bakomvarande. En lucka som ökade.

Första kilometern var riktigt tung men sedan kom jag inte i ett flow mellan 2- 4 kilometer. Vid 5 kilometer blev det dock åter jobbigt. Värmen började kännas mer och mer och vinden sänkte ned farten. Men jag nötte på och försökte att inte tänka så mycket.

Jag gick i mål på en för mig helt okej tid. Det som var roligare var att jag fick ett DM-silver i K40. Sandra fick ett DM-guld i K35. Magnus och Micke som också tävlande gjorde bra lopp men i skrivande stund vet jag inte deras resultat.

Tack all för hejarop och pepp och tack Sandra för sällskapet.

Ultravasan 2019

Når toppen på Auklandbron och säger till han som springer bredvid att nu är det verkligen inte långt kvar. Hör sedan Patrik Nilver som står och hejar i sista lilla backen. Det och känslan av att nu är det snart klart gör att jag hittar oanade krafter för både ökningar och spurt in i mål. Har gåshud när jag springer dom sista metrarna till publikens jubel. Äntligen i mål på mitt andra Ultravasa.

Redan efter målgång förra året bestämde jag mig för att jag skulle springa året därpå och ta revange då jag föll illa. Nu visade det sig tyvärr inte bli så.

Jag har tränat på bra i år och kilometerna har rullat i på kontot. Även i år har jag jobbat veckan innan och det har varit allt än lugnt. På torsdagen började nerverna göra sig påminda och jag började bli nervös. Packade iordning på kvällen då vi skulle åka på fredagen. Hade lite svårt med klädval då det var stor risk för regn. Så för att vara på den säkra sidan så packade jag i massa olika val. Valet tänkte jag ta väl på plats.

Fredagen kom och jag jobbade till 12. Sen åkte jag hem och väntade på Johan Lundqvist från Örebro AIK samt min son Erik som skulle med och köra oss.

Vi rullade från Nora strax efter 13 för att stanna och ta den traditionella pizzan i Vansbro och landade i Sälen runt 17,15. Det kom ordentliga regnskurar under resan så det blev mycket väderprat.

Efter att vi hade plockat ut nummerlapparna så åkte vi till Lindvallen och handlade lite innan vi åkte upp till vårt boende i Tandådalen. Det blev lite felåkning då jag hade lyssnat lite illa och trodde att det var Hundfjället 😂 men vi kom tillslut dit med lite guidning av Tommy på telefon.

Kvällen bestod av beslutstagning av kläder, packning av väst och vila. Vädret sa uppehåll på morgonen och förmiddagen så jag valde långa byxor, t-shirt och sleeves vilket visade sig bli ett bra val. Strax efter 22 var det dags att försöka sova.

Det blev en natt med ytterst lite sömn så vi var allt annat än pigga när vi gick upp klockan 3 på morgonen. I med frukost, packa ur och städa boendet och sen ta oss ned till Berga by och starten. Det var mycket mer kaos kring starten i år än förra året. Det var deltagarekord (ca 1300 startande) så Erik släppte av oss innan han åkte vidare för att leta parkeringsplats. Jag och Johan lämnade våran packning som skulle till Eversberg och Mora innan vi köade till toaletten. Med ca 8 min till start tog vi oss mot starten och hamnade tyvärr rätt långt bak.

Det är dock bra maffigt att stå med alla andra löpare som ska ta sig an utmaningen att springa mellan Sälen och Mora. Starten gick och det gick sakta iväg. Kände lite frustration då jag ville komma igång och springa. Hamnade bakom massor som valde att gå direkt i första backen vilket var jobbigt. Så det blev lite kryssade och springande på kanten innan jag kom fram där det gick att springa. Hittade mitt tempo och malde på uppåt.

Det rullade på bra fram till Smågan där jag bara tog lite vatten innan jag fortsatte. Nu övergår det från grusväg till stiglöpning. Nu blev det tungt, både av att underlaget var både mera blött och geggigt än förra året. Vissa spångar låg under vatten. Samt att nu kickade min hjärna igång. Var så rädd för att ramla att det hämmade mig otroligt mycket.

Men jag nötte trots det på och kom fram till Mångsbodarna. Där såg jag Pär Johansson från Örebro AIK som stod och hejade och det var skönt med lite pepp. Lite längre bort stod Erik och väntade. Jag åt och var tvungen att gå på toa få magen inte riktigt var med.

Rullade åter på och försökte hitta ett avslappnat tempo men tankarna kom åter igen. Dock försökte jag peppa stafettdeltagarna som nu började komma varav Andreas Östlund från Örebro AIK var en av dom.

Dom tankarna hade jag hela vägen fram till Evertsberg där jag äntligen kunde slappna av.

Där stod Erik åter igen och tog emot mig, så skönt med ett bekant ansikte. Jag åt lite pannkakor och fyllde på med vätska samt bytte skor och strumpor innan jag åter sprang vidare. Nu fick jag dock en djup dipp, jag sprang och tänkte att nä jag bryter. Allt var bara tungt och det kändes så oöverkomligt långt kvar.

Men vid 54 km så stod en helt underbar tjej och frågade om jag ville ha chips!! Åh ja det ville jag gärna, hon frågade även om jag ville ha cola men det tackade jag nej till. När jag sprang vidare så ifrågasatte jag kraftigt detta beslut. Men hon stod åter vi ca 55 km och frågade om jag ville ha chips och cola. En stor stjärna till henne.

Jag träffade även Tomas Galmen i Oxberg och hans pepp och medlöpare en bit gav mig massor av energi.

Nu gick det lättare en bit igen och jag kunde rulla på i ett bättre tempo. Men säg den lycka som varar för nästa dipp kom strax innan Hökberg. Men där mötte jag både Lindha Lönnström och Rebecca Jansson med sällskap som hejade och peppade och det var så skönt.

Det var även massa mera folk som hejade som återkom hela tiden och det var så skönt att se dom även om dom inte var där för mig. Det gör så otroligt mycket.

Jag hamnade även med lite samma människor som jag ibland sprang om och ibland sprang dom om mig. Vi sprang och småpratade och det var trevligt avbrott för huvudet. Sprang en långa stund och pratade med en kille från Belgien. En riktigt skön prick.

Nu var det tungt i kroppen, jag kunde knappt lyfta benen och det regnade vilket gjorde att underlaget blev otroligt blött, geggigt och halt. Det var så skönt att komma till Eldris och se ensiffriga skyltar. Dock är dessa 9 kilometer otroligt långa. Jag hade även insett att tiden skulle bli sämre än året innan och jag var nära till tårarna många gånger. Men nu blev målet bara att ta mig i mål. Så när jag kom fram till 1 km kvar så var det otroligt skönt. Väl uppe på sista biten innan mål så ökade jag lite, och lite till och tack vare jublet från publiken lite till. Det är komiskt att man tydligen har mer kvar i kroppen då.

Det var en otroligt skön känsla i kroppen när jag sprang in under målportalen. Visst det var en sämre tid än förra året och jag var grymt besviken men nu så här så är jag nöjd att jag tog mig i mål. 90 kilometer är långt och det var besvärligare underlag i år. När jag jämför förra årets tider med årets så låg jag efter redan från i början med 30 min om man bortser från dom första 9 kilometerna som var rätt lika. Tog ändå ikapp på slutet på det skiljde 6 min och 26 sekunder i mål.

I mål mötte jag av Johan som tyvärr hade brutit mellan Oxberg och Hökberg pga att hans knä gett upp. Så tråkigt men klokt beslut. Erik dök även han upp. Pratade med Joakim från IFK Nora som även han tog sig i mål, pratade med Frida Södermark som blev 4:a av damerna på UV90 vilket var kul.

Åt lite mat innan vi tog oss till bilen där jag bytte till torra kläder innan färden hemåt inleddes.

Har fått frågan om jag ska springa nästa år igen men som det känns nu så nej, det får tiden utvisa.

Till sist ett STORT tack till Erik för skjutsen, till Johan för trevligt sällskap och till alla som peppat och hejat både hemifrån och på plats. Till alla okända och okända. Utan er hade det varit så mycket jobbigare!

Semesterhalvmaran 2019

Semesterhalvmaran, loppet som jag både ville och inte ville springa. Loppet som jag har sprungit två gånger, och båda gångerna har det varit tokvarmt och första loppet var ju min första DNF.

Men jag tänkte att detta får bli ett bra träningspass då jag hade 120 min löpning på schemat. Karin från Örebro aik mfl skulle även dom springa loppet som ett träningspass o 5,30 så jag tänkte att jag hänger på så länge jag orkar.

Gick och våndades hela dagen då loppet går klockan 18. Tänkte så många gånger att varför gör jag detta. Men samtidigt har jag saknat att tävla som här mindre loppen så jag såg ändå fram emot det samt att träffa massa vänner.

Åkte från Nora vid 16 och kom fram till Torp vid ca 16,45. Det innebar att jag hade mycket tid för att prata med massa löparvänner. Träffade även Ruth och Seth som jag har haft på förskola och det var så kul. Deras pappa Patrik (en grym löpare) är med i LK Gränslöst som arrangerar loppet.

Jag värmde upp lite för att känna på hur kroppen kändes samt hur varmt det var, och det var de. Dagen hade ju börjat mulet men blivit finare och varmare och nu både sken solen och det var varmt. Jag svor lite för mig själv när svetten började rinna av bara uppvärmningen. Skulle det bli ett sånt där jobbigt lopp igen?

Startskottet gick och för en gång skull så gick det lugnt från start. Dock dröjde det inte länge innan vi var uppe i för snabb fart. Vi hamnade mest hela tiden i 5,15. Men det rullade på bra och jag hade allt under kontroll. Även den jobbiga grusbacken (som man tack och lov bara springer första varvet) gick bra och det var så skönt att komma in i lite skugga. Men sen kom det in moln vilket var så skönt. Den där hemska värmen var inte lika jobbig längre.

Vi som sprang ihop nu var Karin, Catrine, Josefin och Roger. Men efter några kilometer valde Josefin att backa av. Men vi ändra nötte på, hela tiden lite för fort. Dom enda gångerna vi hade 5,30 var vid vätskestationerna.

Vid ca 9-10 km hade jag en lite dipp men efter vatten och pepp vid varvningen så återfick jag energi och det rullade åter på.

Vid 14 km ökade Roger och Karin hängde på. Kvar var jag, Catrine, Jimmy (som kommit ikapp) och en annan tjej. Vi höll ihop till ca 18 km, där ökade Catrine och Jimmy och efter några meter gick även den andra tjejen ifrån. Jag kände dock att det inte gjorde mig nått då detta var ett träningspass.

MEN med ca 1,5 km kvar så hände något, hornen kom fram. Jag började närma mig dom andra så sakteliga, jag kände mig stark (sista biten är en backe) och tänkte att jag ska ikapp. Med ca 500 meter kvar var jag ikapp och gick om. Trodde inte jag skulle orka hålla dom bakom mig men det fick nästan, Jimmy gick om mig precis innan mållinjen.

Tiden blev 1:53:19 vilket är ca 5 min bättre än förra året. Det är jag nöjd med samt att jag fick till ett bra pass med god känsla.

Tack alla som var inblandade på något sätt idag och ett extra tack till Ruth och Seth för pepp och kramar.

Midsommarloppet 2019

Midsommarafton är inte en dag som jag brukar springa trot eller ej.

Midsommarafton ligger ju alltid på en fredag och då har jag vilodag så av den anledningen har det inte blivit något löpande.

Men när jag ändå skulle fira midsommar i Gävle och Daniel skulle springa Midsommarloppet så hängde jag med. Jag tänkte att det kan ju vara roligt med ett nytt lopp.

Loppet var ett lokalt litet lopp på 8 kilometer och gick mellan Gåsholma och Axmarby för 41:a gången.
Underlaget var mestadels väg i skogen men avslutade med ca 1,5 km asfalt.

Detta lopp var lite speciellt då start och mål låg på olika platser. Detta gjorde att vi fick ta två bilar till loppet. Vi ställde min vid målet och tog Daniels till starten där vi efteranmälde oss. Förutom Daniel så kände jag ingen alls vilket gjorde att jag inte alls var så nervös som jag brukar. Det var en rätt skön känsla.

Vädret då med tanke på all regn och åska sista tiden? Jo solen värmde på ordentligt nu och det blåste också rätt rejält. Jag bävade redan innan att värmen skulle bli tuff.

Efter uppvärmningen som kändes allt annat än bra så drog vi oss mot starten för att invänta startskottet som sköts med gevär.

När starten gick så försökte jag hitta ett någorlunda bekvämt tempo och hade en tanke om att ligga i 5-tempo. Men det klarade jag bara första kilometern för sedan började jag känna av värmen och pulsen sköt i höjden.

Det var ju inte platt heller vilket gjorde att det tillsammans med värmen blev väldigt jobbigt. Men det var bara att försöka få ned pulsen i nerförsbackarna och rulla på.

Det var rätt mycket folk ute i skogen och tittade och ju närmare målet vi kom desto fler stod och hejade och det var riktigt kul.

Väl ute på asfalten försökte jag räta upp mig och få lite fart men benen var bra möra och värmen hade ju redan knäckt mig. Så det var bara att rulla på och ta sig i mål. Även här stod det många och hejade oss alla in i mål.

Tiden blev 42:01 och jag kom på plats 147 av 273 startande och det får jag vara nöjd med. Sen var det ju roligt att tävla också.

Daniel hade det också tungt i värmen men gick i mål på för mig grym tid av 32:58 och plats 28. Så bra jobbat i värmen.

Vore kul att få till detta med att tävla på midsommarafton som en tradition på något sätt. Vi får se nästa år.

Startmilen 2019

För 7:e året i rad så sprang jag Startmilen.

Kände innan att varför gör jag detta?! 10 km är ju enligt mig den värsta sträckan att tävla på. Det är ju kräkjobbigt från början till slut och 10 km är ju ändå en bit.

Men som sagt det är en tradition och jag och många med mig ser det som den officiella starten tävlingsåret. Den kallas ju inte ”det stora kosläppet” för intet.

När jag åkte hemifrån var det mulet och allt annat än skönt så jag hade på mig underställströja bla. Men när jag kom till Örebro sprack det upp och solen kom fram och med den värmen. Så det var bara att ta av sig underställströjan och köra på t-shirt (glad att jag hade den). Hade helst velat ha shorts med men det var bara att gilla läget.

Träffade som vanligt massa löparvänner så det blev en del prat innan det var dags att ställa sig på startlinjen. Jag och Karin valde att ställa oss långt fram. Känns ju bra att så med dom snabba som pratar sub 40 🤣

Starten gick och jag drogs som vanligt med i starten men slog snabbt i bromsen och lade mig på 4.50. Tanken var att ligga där i snitt för att kunna ta mig in under 50.

Men jag insåg snabbt att det skulle bli tufft för jag fick kämpa på att hålla mig där. Det var alldeles för varmt och luftrören var ansträngda. Här haft en jobbig vecka med pollen och astma och det kändes idag.

Men jag rullade på och sprang om en del innan varvningen. Där hade jag dock helst velat stanna. Det var så jobbigt och jag fick fajtas ordentligt med huvudet. Tänkte på coachs ord ”spring smart” så jag tänkte att går det saktare andra varvet och jag kommer över 50 så får det väl bli så.

Andra varvet gick saktare men jag kämpade på och med en kilometer kvar insåg jag att det skulle gå. Det skulle inte vara med mycket men det skulle gå att komma in under 50.

Så jag ökade lite på slutet och slog på en spurt och gick in på 49:44.

Jag är riktigt nöjd med tiden men mindre nöjd med känslan men man kan ju inte få allt.

Nu är tävlingssäsongen 2019 officiellt igång.

Tack alla för pepp idag!!

Foto: Ronny Öberg

Foto: Ronny Öberg

Foto: Patrik Nilver

Foto: Patrik Nilver

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑