Sök

Träning is life

En träningsblogg från en hårt arbetande tvåbarnsmamma mitt i livet

Etikett

Ifk Nora

Året 2020

Då var det dags att sammanfatta året 2020.

Året 2020 blev ju inte alls som jag inklusive alla andra hade tänkt.

Jag har haft mina ups and downs detta år. Tyvärr har jag haft den största down jag någonsin har haft. Efter en skada som jag blev bättre ifrån och sedan sämre igen så fick mitt självförtroendet sig ett rejält knäck och jag var väldigt nära att sluta springa. Jag såg ingen mening med att jag kämpade på och såg inget ljus i tunneln.

Denna period hittade jag dock glädjen i cyklingen och jag cyklade väldigt mycket. Både själv men även med sällskap. Man kan nog ändå säga att cyklingen är det som räddare mig rent mentalt. Tack Velo Performance för detta.

På tävlingsfronten har det inte blivit så många tävlingar men några fick jag iallafall ihop. Dock blev det flera lopp som sköts på till 2021.

  • Marieberg 6-timmars
  • Nora Marathon DNF
  • Stockholm Marathon virtuellt
  • Norasjön runt Annorlunda
  • DM 10000 m
  • DM 5000 m
  • DM Långa terrängen 10 km
  • Kilsbergsleden 14,7 km

Mitt 2020 i siffror

Jag har sprungit 2531,67 km på 205 pass.

Jag har cyklat 1723,79 km på 45 pass.

Men trots pandemi, avsaknad av tävlingar och världens dipp så har jag ju gjort mycket kul även detta år. Det är ju lätt att glömma det och bara fokusera på det dåliga.

Jag har sprungit och cyklat många härliga pass. Både själv och med vänner. Jag hade en härlig semester i Sälen med mycket cykling (mountainbike) och vandring när jag följde med Patrik. Det blev ju även några turen hemmavid på mountainbiken tillsammans innan den lämnades tillbaka till sin ägare.

Min och Sandras vandring med övernattning på Munkastigen står högt på min lista över roliga saker i år. Även de turen som blev av på Bergslagsleden med Elin och Marit.

Jag har ju även avverkat många kilometer med vänner i IFK Nora och Örebro AIK.

Utan min vänner hade allt varit så mycket tuffare. Tack alla ni som finns med mig i både med- och motgångar. Ingen nämnd ingen glömd ❤

Nu ser jag fram emot ett 2021 där jag ska träna för att det är kul. Allt annat som händer är en bonus.

Kilsbergsleden 2020

När det visade sig att Kilsbergsleden skulle bli av, dock Coronaanpassat samt att klubbkamrater peppade på så anmälde jag mig. Det var begränsat antal startande och två startgrupper.

Anmälda från IFK Nora var jag, Daniel, Micke och Fredrik. Det var kul att vi blev ett gäng.

Jag blev hämtad av Micke och sedan hämtade vi Daniel innan färden in mot Örebro påbörjades. Fredrik mötte vi i Karlslund

Vädret var helt perfekt för löpning. Mulet, vindstilla och ca 9 grader.

Vi hämtade ut våra nummerlappar, pratade med lite andra löpare och tog kort innan det var dags att värma upp. Vi fick nu med oss Lena från Örebro Aik vilket var kul. Jag blev otroligt varm och började nu vela om klädvalet. Jag hade en underställströja med linne över och kände att det nog skulle bli för varmt. Valet blev att bara springa i linne vilket jag är glad över, jag blev varm.

När starten gick så valde jag att gå ut relativt lugnt. Tanken var att ligga runt 5,30 och det höll dom 4 första kilometerna. Sedan tappade jag fat av både backar och att det var geggigt och halt. Efter vätskan vid 5 km så blir det ju även tuffare underlag med mer stig, sten och bök. Här gick farten ned och jag blev även omsprungen av några som hade legat bakom ett tag.

Men jag nötte vidare och försökte tänka positivt. Det var inte helt lätt bitvis då fötterna stack iväg i leran men jag kom ju iallafall framåt.

När jag kom ut på spåret igen så var det som rena autoban. Nu kunde jag öka farten och låg runt 5 30 igen. Det som var lite jobbigt mentalt var att jag nu var helt ensam och rätt övertygad om att jag låg sist, eller iallafall näst sist. Men någon måste ju komma det med (nu gjorde jag inte det).

Det var så skönt att se målet och höra pepen från dom som stod där. Ännu skönare att få stanna och stänga av klockan som stannade på 1:21:24. Jag är trots att jag ville mer, nöjd. Känner dock att jag verkligen behöver skaffa trailskor. Mina Altra har alldeles för lite mönster. Men det blev en helt okej tävling och det är det ju extra kul att få tävla samt göra det med klubbkamrater.

Grymt jobbat av alla idag och tack Örebro aik för att ni fick ihop en tävling.

Foto: Jimmy Glinnerås
Foto: Jimmy Glinnerås
Foto: Tina Åbjörn
Foto: Fredrik Hartman
Innan start

DM långa terräng 10 km

Lördag är ju nu egentligen dagen för långpass men när jag anmälde ett gäng löpare från klubben så kunde jag inte stå emot. Man får passa på när det blir en tävling nu för tiden.

Vaknade med känslan av att idag kommer det bli tungt. Benen var slitna sedan torsdagens backintervaller och jag är allmänt trött just nu. Men jag åt frukost och packade ihop mig innan det var dagd att sätta sig i bilen och åka till Knottebo i Åsbro.

Jag har aldrig sprungit där så det var för mig en helt ny bana. Vädret visade sig dock från en bra sida. Även fast det var kallt och ruggigt (ca 10°) så tittade solen fram och det var vindstilla.

Efter att ha tagit ut nummerlappen, tittat på Eric när han gick imål (alla över 70 fick starta tidigare) och pratat med lite vänner så värmde jag upp. Benen skrek och jag könde mig allt annat än pepp. Men det var samtidigt så härligt med tävlingsstämningen och alla vänner så det övervägde min dåliga känsla.

Starten gick och jag stack iväg. Pulsen stack direkt och jag kände att detta kommer bli jobbigt. Men jag bet i och la mig bakom bla Melina och Per. Banan var relativt lättspungen och i backarna på första varvet var jag stark och tog mig ikapp och om. Detta innebar att jag låg först i vår lilla klunga.

Vi sprang 3 varv på spåret. Vid första varvningen så tog allt bara slut. Ork, fart och det mentala. Alla jag hade bakom mig gick om och jag förmådde mig inte att hänga på. Det blev en lucka som jag försökte täppa till men nej.

Varv två avverkades och jag var så glad över att sprunga in på sista varvet för nu var det tungt. Jag visste inte om jag hade någon bakom mig och hur långt ifrån de isåfall var. Men jag kämpade mig rumt och i mål och det är jag nöjd med. Men känslan och tiden hade jag önskat var bättre. Tiden blev 55:18 vilket blev en 4:e plats i K40.

Jag kan verkligen inte pressa mig just nu och jag vet inte varför. Trots detta så var det kul att tävla och jag fick ju till ett bra träningspass om inte annat.

Bra jobbat alla idag!

DM 5000 meter 2020

Då var det dags för ännu ett DM på bana men denna gång var det 5000 meter. Även denna gång åkte jag dit med Sandra som skulle debutera på 5000 meter.

Vädret var mulet, ruggigt och blåsigt och det var inte alls inspirerande att springa. Jag velade ett tag mellan T-shirt eller linne men det landade på linne tillslut. Jag tänkte att det är ju bättre att frysa innan och att jag ju skulle bli varm när jag sprang.

Jag och Sandra värmde upp tillsammans mem hon skulle springa i ett senare heat. Jag sprang i D-heatet och Sandra i C-heatet. Innan jag skulle starta så tittade vi på lite ungdomar som sprang 1500 meter och 2000 meter.

Så var det min tur och jag, Lisa och Pansy sprang till starten som är på andra sidan när det är 5000 meter. Jag hade på mig min jacka så länge jag kunde och sen var det bara att vänta på upprop och sedan startskottet.

Jag hade ingen plan eller förväntning på loppet då jag inte alls visste hur kroppen skulle reagera. Men när startskottet gick och alla stack så hängde jag med och hamnade strax bakom Per Börjesson, Pansy och Lisa. Jag låg bakom Per ett tag innan jag tog mig om.

Dom första 2 kilometerna gick relativt lätt och jag funderade på att gå om Pansy och öka men valde att ligga kvar. Jag tror det var ett klokt beslut för vid 3 kilometer började det bli lite tungt. Men jag nötte på och försökte inte tappa allt för mycket i fart dom sista varven. Blåsten var inte allt för illa men visst hade det varit skönare att slippa den helt.

Dom två sista varverna var tuffa men jag började närma mig Pansy så smått. Det gav mig lite energi. Dock kom jag inte ikapp helt. Tog in på henne på spurten men hade behövt vara lite närmare.

Tiden stannade på 23:41 vilket gav mig ett DM-brons i K40. Jag är nöjd mwd både lopp och tid. Senast jag sparng DM 5000 meter var 2017 och då sprang jag på 23:43 så denna tid var ju inte illa.

Vi var fyra som representerade IFK Nora. Jag som tog brons, Sandra som tog guld i K35, Rodney som tog silver i K 50 och Magnus som kom 10:a i B-heatet. Så bra jobbat av alla.

Tack alla för pepp och hejarop!

Starten foto: Jimmy Glinnerås
Foto: Stefan Sager
Foto: Sandra Almer Carlson

Norasjön runt Annorlunda 2020

Vi i klubben har jobbat hårt för att få till Norasjön runt Annorlunda i år. Tankar har gått fram att inte alls köra till som det nu blev.

Vi valde att köra utan själva tävlingsmoment dvs egen tidtagning och ingen resultatlista efter tid. Man fick alltså starta mellan 10-14 och springa loppet helt utan support dvs ingen vätska eller flaggvakter. Man startade med 30 sekunders mellanrum.

Jag arbetade hela dagen med loppet och om man var funktionär så fick man springa rundan en annan dag denna vecka och ändå få medalj. Jag hade helt tänkt bort det då jag sprang Stockholm Marathon virtuellt förra helgen.

Men när Peter peppade på om att springa så tänkte jag att jag kan ju testa. Som tur var fick jag även med mig Marit. Vi fick medaljerna redan innan så då var det ju ”bara” att göra det.

Så idag sprang vi Norasjön runt Annorlunda tillsammans. Vi sprang i ett lugnt tempo och bitvis var vinden så hård att vi knte hade något annat val än att springa sakta. Ingen av oss visste ju heller hur våra kroppar skulle reagera. Men runt kom vi och detta blev då mitt 4:e NSR även om det nu blev just Annorlunda.

Nästa år hoppas jag att vi kan köra som vanligt igen.

Nöjda tjejer efteåt

Stockholm Marathon virtuellt 2020

Stockholm Marathon blev ju flyttat till den 5 september men när det stod klart att det inte skulle gå att genomföra så blev det en virtuell tävling istället. Man fick alltså springa den på hemmaplan.

Då jag inte har sprungit mycket alls denna sommar pga skada så velade jag länge med hur jag skulle göra. Vart jag skulle springa. Det blev tillslut så att jag sprang tillsammans med Elin, Sandra och Marit. Vi hade Linda och Linda som support på cykel. Rundan bestämdes av Marit och det blev Två sjöar runt där vi avslutade vid Åkerby Herrgård.

Vi startade hemma hos Linda och sprang emot mörka moln. Det bådade inte gott. Men som tur var gick dom åt andra hållet och om man bortser från lite vind på vissa ställen så fick vi ett kanonväder med sol och skön temperatur.

Vid ca 5 km hade jag tappat en liten lucka till dom andra men det gjorde mig inget. Strax innan 10 km tog dom andra en kisspaus men jag valde att springa från till serviceteamet. Lite gel och lite vatten och sen sprang jag vidare. Jag hade endel med mig i västen och lite hos Linda.

Dom andra kom snabbt ikapp mig, om och ifrån så efter 15 km tappade jag dom ur synfältet. Hade ju även jag en lite kisspaus så den påverkade ju den med.

Nu var det jag och Linda som följde mig hela vägen till mål. Vilken ynnest att få ha en egen cyklande support.

Vid ca 17 km gick jag in på grusväg och den höll sig till ca 30 km. Efter ca 23 km dippar jag ordentligt och tappade både fart och löpsteg. Vi ändrade taktik så Lina cyklade fram några kilometer och hade depå så att jag kunde vara i min lilla bubbla. Vi tog 3 km i taget vilket var lagom för då visste jag att snart står hon.

Vid 31 km klämde jag i mig lite extra energi samt gt-tabletter och nu fick jag ny energi och det gick lättare igen. Nu cyklade Linda åter med mig och vi avverkade kilometer för kilometer och jag fick även rapport från hur det gick för dom andra. Marit gick starkt och Sandra rullade på och Elin hade det tufft med en ond fot. Men vi sprang på allihopa.

Dom sista kilometerna gick i motvind men nu hade jag vittring på mål. Flåset var det inget fel på men det kändes i ben och fötter att jag inte var van vid längd. Då är det tur att man har ett pannben.

Precis vid infarten till Åkerby så pep klockan på 41 km så jag fick springa vidare en bit och vända för att få ihop maran. Det stod ett stort gäng och hejade mig in dom sista metrarna då jag även fick sällskap av Marit.

Appen strulade för mig så jag fick gå på klockan, tur att jag även körde den. Detta var nu mitt 5:e Stockholm Marathon och jag är nog stoltaste över denna mara då jag inte alls var förberedd som jag ville.

Summerar man dagen så lite för många backar, bra väder och otroligt grymt stöd. Grym presentation av Elin, Sandra och Marit. Grymt jobb av vårt serviceteam samt Per.

Tack alla inblandade för idag.

DM 10000 m 2020

Som alla vet så är det ju inte ett överflöd på tävlingar just nu och dom flesta får ställa in. Jag har inte tävlat sedan Nora Marathon i april.

Så när det stod klart att DM 10000 meter skulle köras och Sandra ville ha sällskap så hängde jag på. Vad gör man inte för vänner 😉

Jag har ju inte sprungit mycket på sista tiden med mina mått mätt och jag har inte kört fart. Så mina förväntningar var inte så höga. Men tanken var att ta det som ett hårt träningspass. Jag tar ju alltid i mera med nummerlapp på bröstet.

Jag och Sandra åkte tillsammans till Hallsberg. Vi kom dit lite tidigt men det gjorde ju att vi i lugn och ro kunde prata med lite vänner, förbereda oss samt värma upp.

Solen sken och det blåste vilket gjorde att det både blev varmt och jobbigt på långsidan mot mål. Uppvärmningen kändes väldigt tung och jag tänkte att vad har jag gett mig in på. Men nu var jag ju där och det har bara att köra på.

Vi ställde upp för start och så gick startskottet och alla for iväg. Jag försökte hitta en bra position och en bra fart men det var lite ryckigt i början innan jag ökade lite och fick en lucka till bakomvarande. En lucka som ökade.

Första kilometern var riktigt tung men sedan kom jag inte i ett flow mellan 2- 4 kilometer. Vid 5 kilometer blev det dock åter jobbigt. Värmen började kännas mer och mer och vinden sänkte ned farten. Men jag nötte på och försökte att inte tänka så mycket.

Jag gick i mål på en för mig helt okej tid. Det som var roligare var att jag fick ett DM-silver i K40. Sandra fick ett DM-guld i K35. Magnus och Micke som också tävlande gjorde bra lopp men i skrivande stund vet jag inte deras resultat.

Tack all för hejarop och pepp och tack Sandra för sällskapet.

Nora Marathon 2020

Vi har slitit hårt för att detta lopp skulle gå av stapeln nu när de flesta lopp skjuts på framtiden eller ställs in.

Vi var strax över 200 deltagare som stod på startlinjen och skulle ta oss an 1,2 eller 4 varv runt Åsbosjön. Solen sken och det var en kanondag ävrn om det blåste kalla nordanvindar bitvis.

Jag var anmäld till maran och tänkte springa den som ett långpass. Känslan var inte den bästa efter en jobbig vecka men jag tänkte att jag tar ett varv o tagen så får vi se hur det går.

När starten gick hängde jag på ett gäng från Örebro Aik som skulle hålla 6-tempo. Första varvet rullade på heöt okej, dock släppte jag gruppen lite då jag tyckte att det gick lite fort.

Vid varvning tog jag lite extra energi innan jag gick iväg själv. Det blåste nu rejält mellan 2-3 km men Det gick ändå helt ok. Erik stod vid första vätskan och peppade mig lite.

Nu började dock en smärta komma smygande i knät. Den kom och gick lite så jag velade lite med mig själv huruvida jag skulle slänga in handduken vid 2 varv. Men jag valde att testa ett varv till. Nu började dock knät gnälla mer och mer och det högg till lite då och då. Så vid vätskan i Gyttorp tog jag beslutet. Det fick bli att bryta efter tredje varvet.

Det är ju så klart så surt att bryta och jag är bra besviken. MEN det är inte värt att riskera att det blir värre och speciellt inte med tanke på att banan ät allt annat än lätt.

Så jag får se de det så här. Det blev ett bra långpass. Jag har ju ”bara” sprungit 25 km som långt på långpass denna detta år. Det var en så härlig dag oh det var kul att träffa vänner.

Nu går vi hoppas att det blir fler lopp framöver även om jag tyvärr tror att fler kommer att ställas in. Jag kommer iallafall fortsätta träna inför dom.

Tack alla som peppade och hejade idag!

Foto: Sandra Almer Carlson
Foto: Sandra Almer Carlson

Sylvesterloppet 2019

Som jag skrivit förr så är Sylvesterloppet numera en tradition för mig och inget undantag i år. I år blev det 8:e året på rad som jag springer detta kuperade lopp med den annorlunda sträckan 10,384 km.

Jag blev dock sjuk på Lucia och förkylningen har envist suttit i. Jag har dock börjat träna lite lugnt och hade inte en tanke på att inte springa loppet.

Laddningen blev som förra året. Jag gick upp vid 6,30 för att hinna äta frukost i lugn och ro innan jag åkte upp till Norvalla för att hjälpa till med förberedelser inför loppet. När jag var klar med mina sysslor åkte jag hem för att äta lite extra samt byta om. Det var inte helt lätt att bestämma klädsel då det var riktigt kallt, ruggigt och blåsigt trotts att solen sken. Jag valde ändå en underställströja samt t-shirt. Tänkte att jag blir säkert varm när jag väl kommer igång.

När jag kom upp till Norvalla igen var det fullt med folk där. Jag pratade med lite vänner, hjälpte till lite i anmälan innan jag och Sandra förberedde oss för loppet genom att prata och frysa. Vi väntade in i det sista innan vi tog av oss våra överdragskläder och ställde oss i starten.

Frusna tjejer

Förhållandena var ju kanon om man bortser från för lite mycket blåst. Men det var barmark samt sol och klarblå himmel. Bara det gör en ju lycklig. Det var ett stort startfält på nästan 200 löpare som startade.

När starten gick så bet jag mig i tungan och valde att inte hänga med alla andra. Min strategi för loppet var att bara ta mig runt samt att jag inte skulle trycka på. Hade även intalat mig själv att ”Nu får du din första tid över 1 h men det är helt okej”

De första kilometrarna är ju rätt lätta och dom rullade på bra innan det var dags att tackla Ås-backen. Jag nötte på och höll hela tiden koll på andningen. Pulsen struntade jag i för jag förstod att den skulle vara hög. Sedan rullade kilometer 3,4 och 5 på av bara farten innan det var dags för nästa backe. Även här sänkte jag farten, tuggade på och höll koll på andningen.

Så jag hittade mitt tempo där jag inte tryckte på för mycket men ändå rullade på och försökte hålla det även om det var jobbigt att bli omsprungen i början. Tävlingshjärnan är ju inte lätt att stänga av.

I Ås-backen

Vid korset innan Gyttorp stod Erik flaggvakt och det var skönt att få lite pepp. Ja pepp får man ju av många längs banan men extra skönt att få av sonen. Valde att inte ta vätska i Gyttorp då jag inte känner att det behövs utan jag hade full fokus på att nu var det ”bara” sluttampen kvar.

Sista kilometrarna började jag både närma mig och springa om andra löpare vilket var så skönt. Extra skönt med tanke på att jag inte ökade faten utan höll mitt tempo.

Sista backen, Knutsbergsbacken är ju inte snäll men även här sprang jag om några och väl uppe är det ju inte mycket kvar. Jag tittade nu på klockan och insåg att det inte alls skulle bli den tid jag trodde utan bättre.

Sista backen, Knutsbergsbacken.

Min tanke var att bara mala på in i mål men när jag närmade mig tjejen som låg framför mig och märkte att jag hade en chans att ta mig om så tog jag dem. Hon hade hörlurar i öronenså min förhoppning var att hon inte skulle höra mig och svara på min spurt. Tack och lov gick det hem för jag hade inte mycket kvar att ge.

Tiden blev som sagt bättre än jag hade trott. Jag sprang in på 56:43 vilket gav en 29:e plats av 54 damer. Det är jag nöjd med.

Tack alla som hejade längs banan och i mål och med det önskar jag er alla Ett Gott Nytt År 🎉

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑