Sök

Träning is life

En träningsblogg från en hårt arbetande tvåbarnsmamma mitt i livet

Etikett

Å-stadsloppet

Å-stadsloppet 2019

Jag har ju sprungit Å-stadsloppet ett antal gånger nu. Sprang 10 km åren 2010-2012 för att sedan sprunga 21 km 2013-2017. Förra året blev det tyvärr inget då jag var förkyld.

Så i år ville jag absolut springa. Eftersom jag sprang Kvinnersta Backyard Ultra förra helgen så var planen att ta ett lugnt lopp. Om jag hade krafter på slutet skulle jag testa men annars skulle jag ta det lugnt.

Hade en lugn förmiddag hemma innan jag blev hämtad av Sandra och Johan Lundqvist som också skulle springa. Vädret var lite växlande och det regnade rejält när vi åkte in till Örebro. Tack och lov så var det uppehåll när vi kom fram.

Jag och Sandra gick och hämtade ut våra nummerlappar medans Johan gick och efteranmälde sig. Vi höll oss inne i Tybblelundshallen då det var rätt ruggig ute. Hann träffa och prata med många vänner och det är alltid lika kul att ses på tävlingar.

Efter en tur på toaletten så gick vi tillbaka till bilen och plockade iordning oss. Jag plockade med mig två geler och valde att springa i tajts och t-shirt då jag hade på känn att det inte skulle gå så fort.

Strax innan klockan 14 gick vi till starten. Det blåste en del så jag förstod att det skulle bli lite tufft bitvis.

Jag önskade Sandra lycka till innan hon gick och ställde sig med 1,50-farthållaren. Startskottet gick och jag försökte hitta en bra rytm. Men min vana trogen på detta lopp så gick det för fort i början. Nere vid Skebäcksbron stod det massor av kända ansikten och hejade och det var så skönt, det ger en extra boost.

Nu går banan upp mot stan och här kom även blåsten. Men jag sprang på och låg runt 5,30 i tempo och det kändes stabilt och bra. Efter 7 km är de dags att springa ut mot Oset och Naturens hus. Även om det är fint här så blir det tråkigt och jag har det alltid tufft här. Tror det även beror på att man springer på grus och det suger så.

Det rullade på bra till 10 km men efter det så stumnade benen och jag stod inte ett val. Pressa eller låta kroppen bestämma tempot. Jag valde att låta kroppen bestämma tempot och mötte på kilometer för kilometer. Nu blåste det även ännu mer bitvis och det kändes som att jag stod still.

Det var ändå rätt skönt att få vända uppåt mot Universitet igen, även om nu går uppåt. Vid ca 18,h km kom Hasse Byren ikapp, han var farthållare för 2 h. Häng med oss nu så han och jag försökte verkligen men det fanns ingen kraft i benen. Så jag backade av till mig tempo igen och insåg att det blir inte under 2 h idag.

Strax innan 19 km gick jag om Per Börjesson, inte så att jag hade så myvke mer ork men att komma ikapp och gå förbi var skönt för det mentala. Fick även lite extra boost när en kille cyklade förbi och spelade ”Ace of Spades” med Motorhead. Det och att flera hejade samt att nu var det inte långt kvar fick mig att nöta på.

Strax efter20 när man kommer upp vid Universitetet och svänger vänster ner mot Tybblelundshallen så jag Eric från klubben och min tanke var att honom ska jag ikapp och om. Så nu ökade jag sista kilometern och med det började jag inse att om jag bet ihop så skulle jag fixa under 2 h. Mötte Erica som peppade extra innan jag gick ned mot Tybblelundshallen dä jag gick om Eric för att springa in på banan och med en spurt ta mig in på 1:59:30.

Kan inte vara annat än nöjd med tanke på allt. Kropp en kändes även helt ok efteråt. Inga stela eller stollpiga ben.

Jag är glad över att ha sprungit ännu ett Å-stadslopp och det är ju alltid kul att göra det tillsammans med vänner.

Både Sandra och Johan gjorde bra lopp så vi var alla nöjda när vi åkte hem.

Tack alla som peppade och hejade idag runt banan samt via meddelande.

Uppdatering på nuläget

Jag har sett att det är många dom är inne på bloggen just nu och det har ju varit stiltje ett tag nu.

Idag är dagen då jag egentligen skulle springa Å-stadsloppet. Men till min stora besvikelse så blir det ett DNS. Det blev även ett DNS förra helgen då jag egentligen skulle springa Hostruset.

Tiden efter Ultravasan har verkligen inte varit bra hälsomässigt. Efter att skadorna jag ådrog mig på loppet läkt så han jag knappt börja träna innan jag åkte på en förkylning. När den väl släppt och jag hade kört i ca 2 veckor och äntligen började känna att nu börjar kroppen svara så åker jag på en riktigt elak bacill. Jag har nu varit dålig i 1,5 vecka och var idag tyvärr tvungen att kasta in handduken.

Mentalt är jag nu långt nere och känner att all kondis är som bortblåst. Vill bara bli bra och komma igång igen för att ge upp finns inte på kartan. Men visst det kommer bli tufft och krävas massa pannben för att komma på fötter igen.

Nu får alla baciller hålla sig långt borta för jag har inte ork och tid med mera sjukdomar. Nu ska jag igång igen 👊👊

Å-stadsloppet 2017

Å-stadsloppet har gått och blivit en tradition för mig. Sprang 10 km åren 2010-2012 för att sedan ha sprungit 21 km alla år fram till nu. 
Igår var det åter dags för att ställa sig på startlstartlinjen. Jag var otroligt nervös inför loppet. Man vill ju så mycket men jag har ju konstaterat att jag inte är återhämtad efter Höga kusten trail o Black River Run. Farten finns inte där än så länge. Men tanken var att springa på pulsen idag och strunta i fart m.m och sedan se vart det leder. 

Åkte in själv då jag skulle stanna kvar efteråt. Väl där stötte jag på Susanna och Andreas från Örebro Aik och dom sällskapade jag med innan Elin och Marit kom. Blev massa prat med massa folk. Både gamla arbetskamrater, släkt och vänner. 

Till skillnad från förra året då det var mulet och ca 7 grader så var det idag kanonväder. Solen sken och det var ca 14 grader. Jag var väldigt glad över att ha lyssnat på proffsen som så shorts och linne. 

Värmde upp lite lätt tillsammans med Elin och Marit innan vi gick och ställde oss rätt långt fram i starten. Där stod vi tillsammans med bla Anki, Susanna, och Lisa från Örebro Aik. Blev lite prat om vilken fart alla skulle hålla innan startskottet gick. 

Jag sprang på och såg till att få upp pulsen i mina 160. Bet mig i tungan för att inte hänga på alla som sprang om och förbi. Jag skulle verkligen hålla min plan idag. 

Kände dock redan efter en 3 km att det inte var några lätta ben jag sprang på. Men jag försökte bara springa på och njuta av den fina dagen samt av all pepp av underbara vänner och bekanta. Det ger verkligen det där extra att få höra sitt namn. 

Solen sken och det blev för varmt ett tag. När vi sprang upp på stan och rundade slottet var det även otäckt halt pga av massa löv m.m 

Men även här stod det goa vänner i Petra och Mika och hejade och det peppade. Jag malde på och det kändes ändå under kontroll. Hade Lisa en bit framför mig men gjorde inga anfall i att ta mig om. 

Vid andra vätsekontrollen innan slussbron stod Lars-Åke och Fredrik med gel. Klämde den och lite vatten innan det var dags att ta sig ut mot Oset. Denna sträcka är otroligt fin men det sög så i benen att springa på gruset. Det rullade på bra strax innan 10 km men efter det så blev det riktigt tungt. Kraftig motvind och stumma ben var ingen bra kombination men jag koncentrerade mig på att sätta en fot framför den andra och bara måla på. 

Det var så skönt att komma ut på asfalten vid gamla I3-området. Där sprang jag och kollade på allas löpstilar för att ha något annat att fokusera på. Strax innan 12 stod Petter och hejade och det gav lite extra energi för nu var det tungt. 

Jag fajtades med motvind och demoner innan jag äntligen kom fram till slussbron. Där stod Peter, Karin och Elin och hejade och efter vätskan stod Lars-Åke och Fredrik återigen med gel och pepp. 

Nu grävde jag djup i krafterna och det mentala för att ta mig upp på stan ännu en gång och runda torget. Strax innan Harrys stod Patrik och Seth och hejade vilket gav mig lite extra kraft. Hade knappt styrfart mot vätskan och gick några steg och drack innan jag åter började springa och denna gång äntligen fick svänga höger och börja ta mig upp mot universitetet. 

Kicki från Örebro Aik kom här ikapp och vi pratade lite innan hon gled ifrån. Jag hade verkligen inget att svara med. Inte ens när en peppande CJ kom ikapp och gick om vid 19,5 km hade jag ork att hänga med. 

Men eftersom jag inte alls kollade på fart eller tid utan bara puls så visste jag ju inte alls hur jag låg till. Visst jag förstod att det gick sakta men när jag hörde Hasse Byren som var farthållare för 2h komma bakom och gå om då ville jag ge upp. Men hans pepp fick  ut att öka och hänga med och då kom hornen fram. Först skulle jag vara med dom, sen så tänkte jag att nä jag ska ha honom bakom mig, sen så tänkte jag att det ska vara så långt jag kan emellan oss. Började då närma mig CJ och det gav bränsle. Tog mig om och sprang ifrån och fick en liten lucka. Det gjorde så ont i benen och jag kände att detta går inte, men vet ihop och väl inne i Tybblelundshallen så var det bara att ge allt i en spurt. 

Sopslut lade jag mig på golvet och var så glad över att det var över. Kom iallafall in under 2 timmar med tiden 1:58:27. 

Inte alls nöjd själv men väljer att koncentrera mig på mina grymma tjejer Elin, Marit och Susanna som alla 3 gjorde  ett kanonlopp. Ni är grymma. 

Grattis till alla andra som tog er runt 5, 10 eller 21 km. 

Sedan stort tack till alla som peppade och hejade. Ingen nämnd ingen glömd. 

Bästa gänget 💕
Foto: Pär Ericzzon
Foto: Petter Runesson
Foto: Lars-Åke Kvist

Å-stadsloppet 2016

Detta är loppet jag egentligen inte vill blogga om. Loppet som jag bara vill lägga till handlingarna. Men men ibland är det skönt att få ut sig skiten med.

Vaknade kl 8 lördag morgon och tog en lugn förmiddag. Jag åt frukost, packa iordning mig och tog det allmänt piano innan det var dags att åka och hämta Marit. Starten gick kl 14 och vi valde att åka redan kl 12 då jag vet från tidigare år att det är svårt att hitta parkeringsplats. Detta gick rätt smärtfritt ändå då jag efter lite vändning lyckades parkera nära och bra.

Vädret för dagen var mulet, blåsigt och kallt. Fy vad jag frös när vi gick till Tybblelundshallen för att hämta ut våra nummerlappar. Med nummerlappen i handen gick vi mot toakön och då ringde Elin som kom lite senare och hade betydligt svårare att hitta parkering. Hon skulle efteranmäla Älva som skulle springa 10 km och tiden började rinna ut. Jag kastade mig då ur kön och sprang och anmälde Älva så att hon inte skulle missa loppet. Detta var hennes första 10-km lopp.

Tillbaka om i toakön och sedan var det bara att vänta, mingla och prata med löparevänner. Marit sa ”Du känner ju alla här” efter att jag hade stannat och pratat,vilken gång i ordningen vet jag inte. Åh visst alla känner jag inte men jag har ju verkligen lärt känna ett stort gäng likasinnade vilket är så kul. Vissa mer än andra också och dom ligger mig nära om hjärtat.
Ca 30 min innan start tog vi oss till sist i kragen och gick till min bil för att ta av oss alla överdragskläder så att vi kunde värma upp. Jag, Elin, Marit och Älva sprang en sväng innan vi gick till starten och ställde oss nästan längst fram. Detta är nog en av dom få gånger som jag känt att vad gör jag här. Kroppen och speciellt foten kändes allt annat än bra. Men jag hade bestämt mig för att springa och då backar inte jag.

Startskottet gick och vi var igång. Elin for sin vana trogen iväg som ett skott och jag och Marit höll sällskap dom första 5 kilometerna innan hon ökade tempot och sakteliga drog ifrån. Jag kände tidigt att detta skulle bli ett tufft lopp och valde att inte pressa utan bara mala på. Tack och lov stod det flera kända ansikten runt banan och hejade vilket fick mig att känna lite lycka iallafall.

Ut mot Oset och här gick det tungt och nu började vänster fot göra ont på allvar. Kolla inget på klockan för jag hade redan gett upp. Nu skulle jag bara i mål. Fast även det känns dessa som att det inte ar en självklarhet.

Strax efter uterummet kom Monika ikapp och även om vi inte pratade och bara sprang tillsammans en lite stund så gav det energi innan det var dags att springa upp mot stan igen. Här stod även Ing-marie, Elin, Karin och Karin och hejade och det var så underbart att få lite pepp innan jag som det kändes, stapplade i mål dom sista kilometerna. Strax innan Tybblelundshallen så slog jag en titt på klockan och insåg att jag faktiskt skulle klara mig under 2 h och när jag gick in i hallen var det bara att ösa på in i mål. Även här blev jag påhejad av underbara vänner.

Med en fot där det kändes som att någon stack en kniv i vid varje steg så får jag vara nöjd med tiden 1.56.42. Åh ja jag vet att det är en drömtid för många och jag tycker att andra som klarar av att springa ganska en halvmara samt springer under 2 h är grymma. Hur kan det då komma sig att jag är så grymt besviken?!

Jag väljer istället att glädjas åt Älva som sprang in under timmen, så bra sprunget och så stolt över denna goa tjej. Åh Elin som trotts grym smärta i knät och höft springer på 1.50 och till sist Marit som krossar sitt gamla pb och springer in på 1.44. Så grym vännen och nu måste du inse att du är en elitmotionär och bara bäst!! Sedan var det flera som gjorde grymma lopp och tider, ingen nämnd ingen glömd. Grymt jobbat av er!!

Under loppets andra halva tog jag nu iallafall beslutet att inte tävla på ett tag. Nu blir det fokus på rehab, styrka, alternativ träning samt lung löpning. Nu ska jag bli bra! Dags att plocka fram schackbrädet kanske 😉

Foto: IF Start
💖

Å-stadsloppet 2015

Å-stadsloppet halvmara är ett av mina större lopp under året och idag var det åter dags.

Vaknade i måndags genomförkyld och utan röst. Det var verkligen inte vad jag behövde och min start var ytterst osäker ända fram till igår. Då hade det halsonda gett sig och jag kände mig mycket bättre. Så jag hämtade ut nummerlappen igår men tog det slutgiltiga beskedet i morse då jag kände att halsen var med mig.

Loppet startade inte förens kl 14 så det blev en lugn förmiddag som spenderades i sängen. Riktigt skön uppladdning.

Mötte Daniel 11.45 för samåkning in till Örebro. Han skulle efteranmäla sig så vimsig till att vara inne i tid. Det var riktigt skönt då jag han prata med massa underbara löparvänner. Vissa träffar jag ju bara på tävlingar.

Under uppvärmningen tillsammans med Elin och Anna så kändes det verkligen inget bra. Bestämde mig för att ta det lugnt och satte mål på att komma under 2 timmar.

När startskottet gick såg jag Elin flyga iväg men valde att inte hänga på. Dock gick det lite fortare än planerat men första delen är ju rätt snabb och lättlöpt.

image
Foto: Stig Fridhamre

Efter första vätsekontrollen började jag få lite känning på Elin och knapade in lite hela tiden. Vid Harrys ca 5.5 km var jag ikapp och gick om. Trodde dock att det skulle bli kortvarigt och att jag skulle få äta upp min lite för snabba start.

Löpningen flöt på bra fram till strax innan 7 km. Vet inte varför men här blir det alltid jobbigt för mig. Här kom även Daniel B ikapp och gick om. Såg dock till att hänga med och inte släppa honom allt för långt.

Strax innan 10 kommer en liten backe och i den gick jag om honom och hade nu honom i rygg men var även här säker på att han skulle komma sen.
Vid 11 km kom Eric om och det var lite jobbigt mentalt då han inte alls såg trött ut. Fick en lite lucka men då sprang Daniel B upp och sa ”Släpp honom inte nu” jag ökade så att jag kom ikapp och låg där i ca 1 km tills jag insåg att det gick för fort och att jag inte hade orken att hänga med.

Nu slutade jag kolla på klockan utan koncentrerade mig på att få benen att gå samt tekniken för nu var det tungt.

Det var tur att det fanns så många som hejade runt banan för på slutet behövdes det verkligen.

När jag hade sprungit förbi 19 km skylten och sprang förbi min arbetskamrats hus (hon brukar stå och heja) så läste jag noggrannare på lappen som satt på deras grind. Såg den i början men inte vad det stod. Fick nästan tårar i ögonen då det stod. ”Heja Hanna du är bäst!” Så gulligt och det gav mig extra krafter sista biten.

Att jag även kom ikapp Per från Östansjö och gick om gav även det krafter och nu var det inte långt kvar. Jag ökade så mycket jag kunde och kände sån glädje när jag sprang in i  Tybblelundshallen. Ännu mer glädje när jag så klockan. Kom nämligen in på nytt pb, 1.45.00 😃

image
Foto: Stig Fridhamre

Har ju haft som mål att komma under 1.45 så nu är jag nära. Undrar hur det hade gått om jag varit ok?

Start efter mig dundrade Elin in på 1.45.27 och med denna tid krossade hon sitt tidigare pb på 1.50. Så otroligt glad och stolt över henne. Anna sprang in precis under 2 timmar på sin första halvmara. Riktigt bra det med.

image
Foto: Kristig Fridhamre

Även stort grattis till alla andra från IFK Nora Långlöpning samt många andra grymma vänner som sprang både 10 km samt 21 km.

Extra tack till mamma och pappa, Elins mamma, Peter och Monika för pepp och hejarrop runt banan. Samt alla andra, ingen nämnd ingen glömd.

image
💕 Foto: Kristig Fridhamre

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑