Sök

Träning is life

En träningsblogg från en hårt arbetande tvåbarnsmamma mitt i livet

Författare

Hanna Fridhamre

Blivande Ultralöpare

Mental dipp

Jag vet att jag inte är ensam med att ha svårt att hitta motivation till träningen just nu. Vi är många i samma sits. Men nu har jag en rejäl dipp. Inte för själva träningen i sig, jag tar mig ut och springer och cyklar. Det som jag har jobbigt med är det mentala just nu då jag inte vet på vilken nivå jag ska lägga min träning.

Just nu är det ju en stor ovetskap kring tävlingar. Kommer några bli av i vår? Kommer några bli av i sommar och kommer det ens bli av i höst? Jag försöker vara positiv men även en realist.

Just nu har jag knappt koll på vilka tävlingar jag är anmäld till då många både har flyttats samt skjutits på. Det är därför dags att få ned allt på papper och kolla över. Det svåra är ju bara, blir dom av? Och ska jag lägga ned tiden på att träna inför dom?

Det hade ju varit så mycket lättare om det hade varit tävlingar med längd på 10 km, halvmara och ev mara. Men nu är de flesta av de tävlingar jag är anmäld till ultralopp. Då krävs ju en helt annan struktur på träningen. En struktur som jag inte har idag och just nu mentalt inte riktigt har orken till.

Så vad gör jag? Det är den stora frågan just nu. Tills jag hat kommit på ett bra svar så kommer jag blanda löpning och cykling och träna för att jag tycker att det är kul samt av att det just nu är det som håller mig mentalt flytande.

Håll i, håll ut och håll avstånd då hoppas jag att vi ses på tävlingar framöver.

Vinterlöpning

Som jag sa till mina elever idag. Är det något man inte kan påverka så är det vädret. Men jag är VERKLIGEN inte redo för att avsluta vinterlöpningen.

Det har ju nu varit ett antal helt underbara veckor med snö, is på sjön och soliga dagar. Jag har njutit i fulla drag av att springa i snön och speciellt, av att springa på sjön. Även fast jag har sprungit i många år nu och hållit igång under vintern sedan 2014 så har jag aldrig sprungit på isen och inte runt ön, dvs Alntorps ö i Norasjön.

Men nu har jag det och det är helt underbart och jag vill inte att det ska ta slut än. Löpningen på vintern är på vissa sätt mycket tyngre och det har varit bitvis väldigt kallt nu. MEN den ger så mycket annat också. Den ger extra motstånd som blir som styrketräning och framförallt så ger den så otroligt mycket för själen.

Alla är vi olika (och tur är ju det) men jag fattar verkligen hur man kan välja att ställa sig på ett löpband inne mot ett pass ute oavsett om det är snöstorm, kallt eller sol. Klär man sig och anpassar farten efter kylan så finns det inga hinder.

Så nu ber jag en lite bön till vädergudarna att inte ge oss plusgrader och regn. Jag vill ha mera vinter och vinterlöpning.

Året 2020

Då var det dags att sammanfatta året 2020.

Året 2020 blev ju inte alls som jag inklusive alla andra hade tänkt.

Jag har haft mina ups and downs detta år. Tyvärr har jag haft den största down jag någonsin har haft. Efter en skada som jag blev bättre ifrån och sedan sämre igen så fick mitt självförtroendet sig ett rejält knäck och jag var väldigt nära att sluta springa. Jag såg ingen mening med att jag kämpade på och såg inget ljus i tunneln.

Denna period hittade jag dock glädjen i cyklingen och jag cyklade väldigt mycket. Både själv men även med sällskap. Man kan nog ändå säga att cyklingen är det som räddare mig rent mentalt. Tack Velo Performance för detta.

På tävlingsfronten har det inte blivit så många tävlingar men några fick jag iallafall ihop. Dock blev det flera lopp som sköts på till 2021.

  • Marieberg 6-timmars
  • Nora Marathon DNF
  • Stockholm Marathon virtuellt
  • Norasjön runt Annorlunda
  • DM 10000 m
  • DM 5000 m
  • DM Långa terrängen 10 km
  • Kilsbergsleden 14,7 km

Mitt 2020 i siffror

Jag har sprungit 2531,67 km på 205 pass.

Jag har cyklat 1723,79 km på 45 pass.

Men trots pandemi, avsaknad av tävlingar och världens dipp så har jag ju gjort mycket kul även detta år. Det är ju lätt att glömma det och bara fokusera på det dåliga.

Jag har sprungit och cyklat många härliga pass. Både själv och med vänner. Jag hade en härlig semester i Sälen med mycket cykling (mountainbike) och vandring när jag följde med Patrik. Det blev ju även några turen hemmavid på mountainbiken tillsammans innan den lämnades tillbaka till sin ägare.

Min och Sandras vandring med övernattning på Munkastigen står högt på min lista över roliga saker i år. Även de turen som blev av på Bergslagsleden med Elin och Marit.

Jag har ju även avverkat många kilometer med vänner i IFK Nora och Örebro AIK.

Utan min vänner hade allt varit så mycket tuffare. Tack alla ni som finns med mig i både med- och motgångar. Ingen nämnd ingen glömd ❤

Nu ser jag fram emot ett 2021 där jag ska träna för att det är kul. Allt annat som händer är en bonus.

Tankar om löpning

Vad är det som gör att jag tränar? Vad är det som gör att jag fortsätter träna även när det går tungt? Varför ger jag inte upp vid skador? Varför lägger jag ex antal timmar på träningen? Varför är jag så osocial och Varför har jag inget liv? Jag ska försöka reda ut detta.

Jag har ju inte alltid tränat som många av er vet, men många kanske tror det. Jag tränade olika saker som dom flesta andra barn när jag var ung. Jag spelade bla fotboll, basket och red. Men sedan kom tonåren och allt det förde med sig och jag slutade röra på mig. Sakta så började kilona smyga på sig när jag 17 år och jag var allt annat än aktiv och kondition, ja det hade jag ingen.

Som mest så var jag uppe på tresiffrigt och det var då jag fick nog. Jag började träna och gick ned i vikt (30 kilo). Dock så var jag en periodare i träningen. Jag körde igång på våren och höll i bra fram till hösten och sedan gjorde jag inget.

Men 2011 tog jag tag i det. Jag skaffade gymkort och började träna. Jag insåg då verkligen hur mycket det gav mig. Jag började även springa mer  och 2014 började jag springa med Örebro Aik på deras långpass. Detta gjorde att nu tränade jag löpning året runt.

Nu till varför. Jo för löpningen får mig att må bra, den löser många problem och det är där jag kan avreagera mig. Efter en tuff dag på jobbet kan jag sticka ut stressad, arg och trött men efter löpningen så är jag lugn och avslappnad. Löpningen är även social för mig. Jag springer ofta med mina vänner och det är ju då vi umgås och pratar om allt. Vi tävlar ju även ihop och gör massa roliga och galna utmaningar.

Sedan är det många vänner jag aldrig slulle ha lärt känna om det inte var för löpningen.

Sen sist men absolut inte minst. När man tränar och endorfinerna sprutar ur öronen, när man får till långpass där man får runners high och bara njuter. Det är då jag vet varför jag springer. Det är då det är så värt med alla tunga pass, det är då det är värt alla gånger man inte har gett upp.

Våga testa, våga gå utanför eran komfortzone. Ni kommer inte ångra er.

Tycker ni fortfarande att jag inte har något liv? 😉

Löpåret 2021

Sitter och tänker tillbaka på året 2020. Året som inte blev som någon alls hade tänkt. Året som jag bara vill ska vara över.

Jag har suttit och kollat på filmer från tävlingar samt läst tävlingsrapporter på bloggen. Det har ju inte blivit många tävlingar detta år och utan att försöka vara en pessimist så tror jag inte det kommer bli många nästa år heller. Inte under första delen av året iallafall.

Ändå så sitter jag och tänker på nya mål och nya utmaningar. Jag känner att jag måste planera lite även om jag för tillfället inte vågar anmäla mig till något. Drömmen om 100 miles lever ju tex vidare.

Så jag hoppas verkligen att 2021 blir ett bättre år där jag får tävla och hitta på nya utmaning och äventyr.

Så snälla alla. Nu håller vi i, håller ut och håller avstånd. Var rädda om varandra ❤

Kilsbergsleden 2020

När det visade sig att Kilsbergsleden skulle bli av, dock Coronaanpassat samt att klubbkamrater peppade på så anmälde jag mig. Det var begränsat antal startande och två startgrupper.

Anmälda från IFK Nora var jag, Daniel, Micke och Fredrik. Det var kul att vi blev ett gäng.

Jag blev hämtad av Micke och sedan hämtade vi Daniel innan färden in mot Örebro påbörjades. Fredrik mötte vi i Karlslund

Vädret var helt perfekt för löpning. Mulet, vindstilla och ca 9 grader.

Vi hämtade ut våra nummerlappar, pratade med lite andra löpare och tog kort innan det var dags att värma upp. Vi fick nu med oss Lena från Örebro Aik vilket var kul. Jag blev otroligt varm och började nu vela om klädvalet. Jag hade en underställströja med linne över och kände att det nog skulle bli för varmt. Valet blev att bara springa i linne vilket jag är glad över, jag blev varm.

När starten gick så valde jag att gå ut relativt lugnt. Tanken var att ligga runt 5,30 och det höll dom 4 första kilometerna. Sedan tappade jag fat av både backar och att det var geggigt och halt. Efter vätskan vid 5 km så blir det ju även tuffare underlag med mer stig, sten och bök. Här gick farten ned och jag blev även omsprungen av några som hade legat bakom ett tag.

Men jag nötte vidare och försökte tänka positivt. Det var inte helt lätt bitvis då fötterna stack iväg i leran men jag kom ju iallafall framåt.

När jag kom ut på spåret igen så var det som rena autoban. Nu kunde jag öka farten och låg runt 5 30 igen. Det som var lite jobbigt mentalt var att jag nu var helt ensam och rätt övertygad om att jag låg sist, eller iallafall näst sist. Men någon måste ju komma det med (nu gjorde jag inte det).

Det var så skönt att se målet och höra pepen från dom som stod där. Ännu skönare att få stanna och stänga av klockan som stannade på 1:21:24. Jag är trots att jag ville mer, nöjd. Känner dock att jag verkligen behöver skaffa trailskor. Mina Altra har alldeles för lite mönster. Men det blev en helt okej tävling och det är det ju extra kul att få tävla samt göra det med klubbkamrater.

Grymt jobbat av alla idag och tack Örebro aik för att ni fick ihop en tävling.

Foto: Jimmy Glinnerås
Foto: Jimmy Glinnerås
Foto: Tina Åbjörn
Foto: Fredrik Hartman
Innan start

DM långa terräng 10 km

Lördag är ju nu egentligen dagen för långpass men när jag anmälde ett gäng löpare från klubben så kunde jag inte stå emot. Man får passa på när det blir en tävling nu för tiden.

Vaknade med känslan av att idag kommer det bli tungt. Benen var slitna sedan torsdagens backintervaller och jag är allmänt trött just nu. Men jag åt frukost och packade ihop mig innan det var dagd att sätta sig i bilen och åka till Knottebo i Åsbro.

Jag har aldrig sprungit där så det var för mig en helt ny bana. Vädret visade sig dock från en bra sida. Även fast det var kallt och ruggigt (ca 10°) så tittade solen fram och det var vindstilla.

Efter att ha tagit ut nummerlappen, tittat på Eric när han gick imål (alla över 70 fick starta tidigare) och pratat med lite vänner så värmde jag upp. Benen skrek och jag könde mig allt annat än pepp. Men det var samtidigt så härligt med tävlingsstämningen och alla vänner så det övervägde min dåliga känsla.

Starten gick och jag stack iväg. Pulsen stack direkt och jag kände att detta kommer bli jobbigt. Men jag bet i och la mig bakom bla Melina och Per. Banan var relativt lättspungen och i backarna på första varvet var jag stark och tog mig ikapp och om. Detta innebar att jag låg först i vår lilla klunga.

Vi sprang 3 varv på spåret. Vid första varvningen så tog allt bara slut. Ork, fart och det mentala. Alla jag hade bakom mig gick om och jag förmådde mig inte att hänga på. Det blev en lucka som jag försökte täppa till men nej.

Varv två avverkades och jag var så glad över att sprunga in på sista varvet för nu var det tungt. Jag visste inte om jag hade någon bakom mig och hur långt ifrån de isåfall var. Men jag kämpade mig rumt och i mål och det är jag nöjd med. Men känslan och tiden hade jag önskat var bättre. Tiden blev 55:18 vilket blev en 4:e plats i K40.

Jag kan verkligen inte pressa mig just nu och jag vet inte varför. Trots detta så var det kul att tävla och jag fick ju till ett bra träningspass om inte annat.

Bra jobbat alla idag!

DM 5000 meter 2020

Då var det dags för ännu ett DM på bana men denna gång var det 5000 meter. Även denna gång åkte jag dit med Sandra som skulle debutera på 5000 meter.

Vädret var mulet, ruggigt och blåsigt och det var inte alls inspirerande att springa. Jag velade ett tag mellan T-shirt eller linne men det landade på linne tillslut. Jag tänkte att det är ju bättre att frysa innan och att jag ju skulle bli varm när jag sprang.

Jag och Sandra värmde upp tillsammans mem hon skulle springa i ett senare heat. Jag sprang i D-heatet och Sandra i C-heatet. Innan jag skulle starta så tittade vi på lite ungdomar som sprang 1500 meter och 2000 meter.

Så var det min tur och jag, Lisa och Pansy sprang till starten som är på andra sidan när det är 5000 meter. Jag hade på mig min jacka så länge jag kunde och sen var det bara att vänta på upprop och sedan startskottet.

Jag hade ingen plan eller förväntning på loppet då jag inte alls visste hur kroppen skulle reagera. Men när startskottet gick och alla stack så hängde jag med och hamnade strax bakom Per Börjesson, Pansy och Lisa. Jag låg bakom Per ett tag innan jag tog mig om.

Dom första 2 kilometerna gick relativt lätt och jag funderade på att gå om Pansy och öka men valde att ligga kvar. Jag tror det var ett klokt beslut för vid 3 kilometer började det bli lite tungt. Men jag nötte på och försökte inte tappa allt för mycket i fart dom sista varven. Blåsten var inte allt för illa men visst hade det varit skönare att slippa den helt.

Dom två sista varverna var tuffa men jag började närma mig Pansy så smått. Det gav mig lite energi. Dock kom jag inte ikapp helt. Tog in på henne på spurten men hade behövt vara lite närmare.

Tiden stannade på 23:41 vilket gav mig ett DM-brons i K40. Jag är nöjd mwd både lopp och tid. Senast jag sparng DM 5000 meter var 2017 och då sprang jag på 23:43 så denna tid var ju inte illa.

Vi var fyra som representerade IFK Nora. Jag som tog brons, Sandra som tog guld i K35, Rodney som tog silver i K 50 och Magnus som kom 10:a i B-heatet. Så bra jobbat av alla.

Tack alla för pepp och hejarop!

Starten foto: Jimmy Glinnerås
Foto: Stefan Sager
Foto: Sandra Almer Carlson

Norasjön runt Annorlunda 2020

Vi i klubben har jobbat hårt för att få till Norasjön runt Annorlunda i år. Tankar har gått fram att inte alls köra till som det nu blev.

Vi valde att köra utan själva tävlingsmoment dvs egen tidtagning och ingen resultatlista efter tid. Man fick alltså starta mellan 10-14 och springa loppet helt utan support dvs ingen vätska eller flaggvakter. Man startade med 30 sekunders mellanrum.

Jag arbetade hela dagen med loppet och om man var funktionär så fick man springa rundan en annan dag denna vecka och ändå få medalj. Jag hade helt tänkt bort det då jag sprang Stockholm Marathon virtuellt förra helgen.

Men när Peter peppade på om att springa så tänkte jag att jag kan ju testa. Som tur var fick jag även med mig Marit. Vi fick medaljerna redan innan så då var det ju ”bara” att göra det.

Så idag sprang vi Norasjön runt Annorlunda tillsammans. Vi sprang i ett lugnt tempo och bitvis var vinden så hård att vi knte hade något annat val än att springa sakta. Ingen av oss visste ju heller hur våra kroppar skulle reagera. Men runt kom vi och detta blev då mitt 4:e NSR även om det nu blev just Annorlunda.

Nästa år hoppas jag att vi kan köra som vanligt igen.

Nöjda tjejer efteåt

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑