Äntligen kan jag blogga om en tävling, det var nu väldigt länge sedan.

Ja nu var det länge sedan jag tävlade. Jag har inte tävlat sedan jag sprang Kilsbergsleden 2020. Sista tävlingen innan de nya riktlinjerna kom och allting stängdes ned. Jag har varit anmäld till några tävlingar som jag tyvärr har varit tvungen att avanmäla mig till. Men som sagt äntligen var det dags.

Men hur gör man när man ska tävla, vad har man med sig? Jag kände mig verkligen som en nybörjare när jag snurrade runt hemma för att fixa iordning mig. Men kläder kom på och jag kände mig så redo jag kunde bli.

Loppet som skulle springas var ju Semesternhalvmaran. Loppet är en tvåvarvsbana där det första varvet är lite längre. Det går även på kvällen vilket är skönt då det alltid är varmt, inget undantag denna gång heller.

2016 sprang jag för första gången och det var då jag bröt mitt första lopp. 2018 blev det revange på tiden 1:58 och 2019 sprang jag återigen och då på tiden 1:53.

Vi var ett stort gäng från IFK Nora som vara anmälada. Hela 10 stycken vilket var riktigt roligt. Jag, Micke, Åsa och Daniel samåkte och efter en lite felkörning så var vi framme vid ett varmt Torp. Det var så otroligt härligt att känna av atmosfären av tävling och träffa alla löparvänner som jag inte sett på länge. Jag har verkligen saknat detta.

LK Gränslöst som anordnade tävlingen hade verkligen gjort allt bra ur smittosynpunkt. Vi plockade ut våra nummerlappar och pratade sedan med folk samt värmde upp. Eller ja varma var vi redan men kroppen behövdes väckas. Solen sken från en klarblå himmel och det var vid start kl 18.00 fortfarande varmt, 27-28°. Det blåste lite men otroligt varma vindar.

Min tanke för tävlingen var att inte gå fullt men ändå ha ett någorlunda bra tempo. Så i tanken tänkte jag ligga rumt 5,30, det kändes som att jag skulle klara.

Fram till starten, nervositeten kickar in, startskottet går och äntligen iväg. Hur konstig kroppen är. Uppvärmningen i över 6-tempo kändes skit och nu rullade benen på i lite för snabbt tempo. Men jag lät det rulla på och tänkte att jag sänker den när vi kommer ut på asfalten.

Det var varmt men det kändes ändå okej och första kilometern gick på 5,10 dvs långt ifrån 5,30. Andra kilometern gick på 5,20 och nu kämpade jag för att inte rulla på mina klasskamrater som var lite snabbare än mig. Men benen kändes pigga även om värmen kändes även om det var under kontroll.

Framme vid första vätskan efter ca 5 km så tog jag vatten och en svamp, svamparna räddade verkligen mig mot den värsta värmen. Carina stod även här och peppade och det var skönt med ett välbekant ansikte.

Vid ca 6 km släppte Peter från den lilla gruppen framför och hamnade bakom mig. Vi nötte på till varvning men där släppte han tyvärr och nu sprang jag väldigt ensam. Jag hade löpare en bit framför mig och bakåt tittade jag aldrig, det gör jag aldrig för det kan sätta griller i mitt huvud.

Jag var nämligen övertygad över att flera skulle komma och springa om mig på slutet. Nu blev det inte så utan dig blev så att jag närmade mig tre löpare, kom ikapp, gick om och ifrån. Det var en så skön känsla och med den känslan i ryggen så ökade jag sista kilometerna även fast det är lite uppför.

Det var så skönt att gå i mål för nu var jag trött och benen var sega. Det känns att man inte är van vid att tävla samt att värmen verkligen tog.

Jag sprang in på tiden 1:54:16 vilket ger ett snitt på 5,22. Det är jag nöjde med med tanke på hur året har varit.

Kvällen avslutades med en mysig picknick i gräset innan vi nöjda rullade hemåt.

Tack alla som peppade och tack alla klubbkamrater för en härlig kväll. Hoppas på ny tävling snart igen.