Stockholm Marathon blev ju flyttat till den 5 september men när det stod klart att det inte skulle gå att genomföra så blev det en virtuell tävling istället. Man fick alltså springa den på hemmaplan.

Då jag inte har sprungit mycket alls denna sommar pga skada så velade jag länge med hur jag skulle göra. Vart jag skulle springa. Det blev tillslut så att jag sprang tillsammans med Elin, Sandra och Marit. Vi hade Linda och Linda som support på cykel. Rundan bestämdes av Marit och det blev Två sjöar runt där vi avslutade vid Åkerby Herrgård.

Vi startade hemma hos Linda och sprang emot mörka moln. Det bådade inte gott. Men som tur var gick dom åt andra hållet och om man bortser från lite vind på vissa ställen så fick vi ett kanonväder med sol och skön temperatur.

Vid ca 5 km hade jag tappat en liten lucka till dom andra men det gjorde mig inget. Strax innan 10 km tog dom andra en kisspaus men jag valde att springa från till serviceteamet. Lite gel och lite vatten och sen sprang jag vidare. Jag hade endel med mig i västen och lite hos Linda.

Dom andra kom snabbt ikapp mig, om och ifrån så efter 15 km tappade jag dom ur synfältet. Hade ju även jag en lite kisspaus så den påverkade ju den med.

Nu var det jag och Linda som följde mig hela vägen till mål. Vilken ynnest att få ha en egen cyklande support.

Vid ca 17 km gick jag in på grusväg och den höll sig till ca 30 km. Efter ca 23 km dippar jag ordentligt och tappade både fart och löpsteg. Vi ändrade taktik så Lina cyklade fram några kilometer och hade depå så att jag kunde vara i min lilla bubbla. Vi tog 3 km i taget vilket var lagom för då visste jag att snart står hon.

Vid 31 km klämde jag i mig lite extra energi samt gt-tabletter och nu fick jag ny energi och det gick lättare igen. Nu cyklade Linda åter med mig och vi avverkade kilometer för kilometer och jag fick även rapport från hur det gick för dom andra. Marit gick starkt och Sandra rullade på och Elin hade det tufft med en ond fot. Men vi sprang på allihopa.

Dom sista kilometerna gick i motvind men nu hade jag vittring på mål. Flåset var det inget fel på men det kändes i ben och fötter att jag inte var van vid längd. Då är det tur att man har ett pannben.

Precis vid infarten till Åkerby så pep klockan på 41 km så jag fick springa vidare en bit och vända för att få ihop maran. Det stod ett stort gäng och hejade mig in dom sista metrarna då jag även fick sällskap av Marit.

Appen strulade för mig så jag fick gå på klockan, tur att jag även körde den. Detta var nu mitt 5:e Stockholm Marathon och jag är nog stoltaste över denna mara då jag inte alls var förberedd som jag ville.

Summerar man dagen så lite för många backar, bra väder och otroligt grymt stöd. Grym presentation av Elin, Sandra och Marit. Grymt jobb av vårt serviceteam samt Per.

Tack alla inblandade för idag.