Just nu är jag inne i en rejäl svacka. Jag har haft svackor förut men nu är den djupare än någonsin. Jag har både en kropp och knopp vill inte samarbeta.

Jag har trots det kämpat på men det som har blivit mest lidande är mina långpass. Jag har inte lyckats springa båda rundorna vilket har gjort att mitt mentala har fått sig en törn. Vid ca 16 km har jag tagit slut och knappt haft styrfart. Jag har kämpat med huvudet och massa negativa tankar och det har varit allt annat än kul.

Jag har trots det lagt till några extra kilometer varje lördag för att sakta bygga upp lite längd. Mitt längsta pass gjorde jag förra lördagen på 25 km.

Idag var det åter dags för långpass och nu var jag farthållare i 6-tempogruppen. Planen var att springa 20+8. Jag tänkte att jag börjar med första rundan så får vi se hur det känns.

Det rullade på bra i början trots motvind och backar. Jag det finns faktiskt några backar i Örebro och dom tog vi idag. Vi sprang över Aspholmen, upp till Glomman, bort till Brickeberg via Sörbyängen, Örnsro och tillbaka.

Vid dom beryktade 16 km började jag bli trött men den där tomheten kom inte. Vi sprang och pratade och kilometerna rullade på. Nu kom tanken att det kanske skulle gå med en andra runda denna gång.

Men jag valde att stanna efter första rundan. Det var mera värt att få stanna och känna att det kändes okej istället för att fortsätta och eventuellt gå in i väggen. Ibland kan även jag vara klok.

Vi var några som snyggade till siffrorna till 21 km. Det låter ju bättre än 20,5 km 😉

Efter blev det en skön dusch och fika tillsammans med goa vänner. Bättre lördag kan det knappast bli.

Jag nöter vidare och försöker vara klok. Nästa lördag hoppas jag på en längre runda.