När Marieberg galleria Marathon/halvmaraton gick av stapeln för ca 3 år sedan tyckte jag att det var helt galet. Springa så långt inne i gallerian. Det skulle jag aldrig göra!

Men man ska aldrig säga aldrig för igår gick det ett 6-timmars lopp där och jag stod med på startlinjen. Kalla mig galen för det kände jag verkligen. Speciellt med tanke på att min träning samt uppladdning senaste veckorna har varit allt annat än optimalt.

Men min tanke var att starta och mitt mål var att hålla ut i 6 timmar. Allt annat var en bonus.

Loppet gick på nedre planen och ett varv mätte 342 meter. Vi startade klockan 19,30 och då var allt stängt. Det var alltså vi löpare och närmast sörjande som var där.

Strax innan starten

Jag hade under dagen vilat och ätit och kände mig ändå rätt bra förberedd. Jag valde att åka dit lite tidigare då det snöade och jag inte visste hur det skulle vara i trafiken samt att det var skönt att vara där i tid.

Väl där så träffade jag flera som jag känner sen innan samt som jag följer på Instagram. Alltid lika kul att träffas irl så att säga. Extra kul när man kan sitta och prata med likasinnade. Många springer ju ultra och jag suger åt mig all information jag kan.

Min väl tilltagna tid annan rullade på fort. Jag tog ut nummerlappen, ställde upp min energi och dricka på bordet och pratade lite mer med olika löpare innan det var dags för start.

Startade tillsammans med Tina från Örebro aik och vi sprang ihop dom första varven innan vi tappade lite kontakten pga att vi tog energi lite olika.

Starten. Foto: Fredrik Hartman

Dom första varven och kilometerna rullade på helt okej även om det snabbt blev varmt. Jag höll min plan med mat och dryck men när jag skulle ta en gel strax innan 18 km så började jag må illa och magen knöt sig. Fick verkligen inte i mig gelen utan kastade den och kämpade med vågen av illamående som sköljde över mig. Nu fick det bli första besöket på toaletten.

Magen släppte lite och jag kunde springa vidare men så fort jag försökte få i mig något så knöt sig magen igen. Det blev två besök till på toaletten och mellan kändes det som att jag sprang som en märla. Dom sista 2 timmarna fick jag bara i mig banan och vanligt vatten, inget annat gick.

Ungefär halvvägs. Foto: Jonas Svensson

Tack vare peppande medlöpare och publik så nötte jag ändå vidare. Jag hade bestämt mig för att det iallafall skulle bli maradistans och att jag skulle hålla igång dom hela 6 timmarna. Dock höll värmen och det hårda golvet på att knäcka mig. Tack och lov var mitt pannben starkare och det var otroligt skönt när jag gick över mattorna för maran.

Nu var alla meter över maradistansen en bonus. Jag tänkte att jag skulle gå den sista halvtimmen men hjärnan ville annat. Jag rullade sakta på och gick lite då och då för att spara på ben och fötter.

Sista varvet tog jag dock i då jag insåg att jag skulle komma över 45 kilometer så att det blev ännu en ultra. Vart jag hittade kraft och ork det vet jag inte men jag tog mig över mattorna och lite till när skotten gick och jag äntligen fick stanna.

Detta lopp var nog bland det jobbigaste jag har gjort men även roligt då man hela tiden har sällskap. Ett bra långpass blev det iallafall. Tack alla som peppade mig, det hjälper verkligen.

Foto: Udda ultra