Sök

Träning is life

En träningsblogg från en hårt arbetande tvåbarnsmamma mitt i livet

Starten på 2018

Starten på 2018 här inte blivit riktigt som jag tänkt. Jag startade dock den 1 januari med godisstopp fram till den 4 maj (utmaning) samt ett lugnt löppass. Även löpning tisdag, torsdag samt lördag. Lördag var det ju långpass i Örebro och jag var farthållare i 5.40 och det kändes kanon. Men säg den glädje som varar. Vaknade på natten mellan lördag och söndag och hostade! en seg förkylning var ett faktum. 

Så det var bara tt bita i det sura äpplet och vila. Har dock promenerat på tre av mina raster för att hålla igång kroppen lite iallafall. 

Idag kände jag äntligen hopp om livet och var ute på 45 lugna minuters löpning. 

Nu hoppas jag att bacillerna håller sig borta så att jag kan få träna kontinuerligt framöver. 

Denna vecka som kommer ska jag köra på känn efter hur kroppen känns och sedan kör vi på igen. 

Hoppas ni har kommit igång bra med 2018 vare sig ni tränar eller har andra intressen 👌🏻

Annonser

Tillbakablick på 2017

Tänk att ännu ett år har gått och det är dags att se tillbaka på 2017. 

Detta var året då jag tänkte att nu ska det bli mitt år. Jag ska både springa längre och mer än jag gjort tidigare. 

Året började ju sådär med löpningen pga av att jag försökte åka så mycket skidor jag kunde. Ännu ett Vasalopp skulle ju avverkas. Trots att jag var fruktansvärt nära att bryta så tog jag mig igen det. 

Sedan var det dags att träna mot ett av mina stora mål nämligen Stockholm marathon. Även om jag nu slog pb med många minuter så var själva loppet en besvikelse, återigen pajade magen. 

Nästa stora mål var Örebro Backyard Ultra där jag slog till med pb i längd. 

Efter det så rullade träningen på bra och jag kände att det äntligen släppte. Då kom skadan, skadan som nästan tog knäcken på mig. Skadan som fick mig att tro att nu skulle mina resterande mål gå i stöpet.  

Men tack vare hjälp av Fredrik som både styrde upp min rehab och vidare träning så kom jag tillbaka snabbare än jag trodde och kunde avverka både Höga kusten trail och Black River Run. Som grädde på moset blev det även 6-timmars i Borås. 

Så man kan säga att mitt år gått både upp och ner men att jag avslutade på topp. 2017 blev året då jag på riktigt klev in i Ultravärlden. 

Här kommer 2017 i siffror

  • Antal lopp 18 stycken
  • Antal löpta km 2142,77
  • Antal DNF  1 Tiveden trail
  • Antal Ultra 4 stycken
  • Längsta löpta sträckan 50 miles (80.5 km) 
  • Andra lopp Vasaloppet och Utmaningen

    Så nu lägger jag 2017 bakom mig och blickar fram mot ett 2018 fyllt med löpning och nya utmaningar. Tacka alla som har stötta och funnits vid min sida i både nedgångar men även i motgångar. Ni är guld värda ❤

    Gott nytt år till er alla 🎉 hoppas ni följer med mig även nästa år. 

    Sylvesterloppet 2017

    För 6:e gånger i rad stod jag åter på startlinjen till Sylvesterloppet. Denna gång tillsammans med mina bästa brudar Elin och Marit. 

    Att ladda upp med ett långpass dagen innan var kanske inte det bästa, speciellt ett pass som var jättehalt där jag sprang och spände mig vilket resulterade i en allt annan än smidig kropp. Men som coach hade skrivit så skulle jag ju springa loppet efter känsla och det blev min plan. Planen var alltså att gå ut lugnt för en gångs skull och sedan hålla ett jämt tempo och ha en bra känsla i mål. 

    Dagen innan började det snöa så underlaget var snöigt och halt. Hade med både vanliga skor samt dubb upp till starten men efter att ha tagit ut nummerlappen och sett hur det såg ut samt pratat med folk så valde jag dom dubbade.   

    Starten gick och alla bara drog iväg i full fart. Jag kände med i början men tog mig snabbt i kragen och saktade av. 

    Lät det rulla på i ett behagligt tempo inna  det var dags för första backen i Ås. Borrade ner huvudet och tuggade på och fick extra pepp av mamma och pappa som stod där och hejade. Här tog jag några vilket kändes bra för benen var bra stela. Sedan kom biten mellan Ås och Gyttorp och här var jag extra glad över skovalet då det var packad snö på vägen. Nötte på och var sedan framme vid backe 2. Den är i mina ögon den värsta. Här tog jag dock några löpare inna det var dags att ge sig mot Gyttorp centrum. Nu var det asfalt och inte så skönt att springa med dubbar men det gick. Valde att inte ta någon vätska då jag var rädd för att få håll.  

    Kollade på klockan och såg att jag låg på stadiga 5.15. Strax innan vattenskidklubben stod åter mamma och pappa och hejade, det ger så mycket. 

    Nu är det inte långt kvar men allt annat än lättsprunget då Knutsbergsbacken ska avveras. Denna backe hår man bara inte i, det är sen gammalt. Så jag mötte på uppför innan det var dags att avverka den sista biten in i mål. 

    Spurtade som en tok och tog en precis innan mållinjen vilket kändes så skönt. Även om jag nu var trött så är jag nöjd med loppet. Jag sprang det med en bra känsla och hade en bra känsla i mål. Att jag sedan sprang bättre än förra året är skönt. 

    Mina grymma brudar sprang som förväntat grymt bra. Marit tog en 7: e plats och Elin en 12:e plats och jag en 15:e plats av 53 startande damer. Tiden för mig blev 55,16. 

    Tack alla för peppen runt banan och mamma o pappa för bilderna. 

    2000 km 

    När jag gick sönder i  somras så trodde jag aldrig att jag skulle nå 2000 löpta kilometer i år. Men med hjälp av coach, pepp av vänner och min envishet/ beslutsamhet så klarade jag av det redan idag 😄 så glad 👌

    Långpass hemma 🏃‍♀️

    Jag ville verkligen åka in till Örebro för att springa långpass samt åka till Vretstorp för Lucialoppet och avslutning på Löpex långloppscup. MEN ibland kommer livet emellan och då får man backa av. 

    Så jag tog sovmorgon till 8 (vaknade av mig själv) åt frukost innan det var dags att snöra på sig skorna och ge sig ut. Tanken var eftersom jag var själv att springa runt Norasjön. Är man på andra sidan så kan man ju inte annat än springa vidare. 

    Solen låg och lurade bakom molnen  och det var -0,5 grader när jag stack iväg. Det var även halt och väldigt halt bitvis. Tänkte att det skulle ge sig under turen men det gjorde det aldrig. Men jag sprang ju inte för att springa fort utan för att få ett långpass över 20 km och 2 timmar. 

    Första kilometern var jag bra seg i kroppen men sedan släppte det och fram till ca 11 km kändes det oförskämt bra. Jag sprang och njöt och lät tankarna flyga fritt, helt underbart. Efter 11 km kom en bit med väldigt mycket is och sedan kommer ju massa hemska backar. Jag sprang ju åt ”fel” håll vilket gör att man slipper vissa bäckar men får andra istället. Backar kommer man inte undan hur man än gör.

    I grusbacken upp mot Hitorpskorset (förbi hönsen) så tog jag lite stopp.  Uppför och motvind samt lite sega ben blev ingen bra kombination. Men det var bara att köra på och längta efter Hitorpsbacken som nu blev nerför. Ville släppa på mer men vågade inte få det var otäckt halt. 

    Tog en lite längre väg hem så rundan slutade på 23 km vilket jag var nöjd med. Tiden fanns inte riktigt för mer löpning. 

    Det är tur att man är som jag skrev i det senaste blogginlägget, envis och målmedveten. Annars hade jag nog legat kvar under täcket idag 🙈

    Motivation/pannben/envishet/ disciplin 

    Får ofta höra ”Vart får du din motivation ifrån?” ”Hur kan du ha så mycket ork?” ”Vart får du ditt driv ifrån?” 

    Vill ni veta en hemlighet! 

    Jag har inte mer motivation, ork eller driv än andra. Det jag har är istället envishet och disciplin. Med det kommer man väldigt långt. 

    Jag har visserligen hitta något jag Älskar, nämligen löpningen. Men trots att jag älskar att springa, tävla och utmana mig själv så innebär det inte att alla pass är roliga. Att alla pass är sköna och att jag aldrig får sparka ut mig själv. 

    Tvärtom, många pass är jobbiga, orken tryter, vädret är dåligt, jag är Trött, soffan lockar. 

    Vad är det då som driver ut mig och får mig att göra alla pass? Dom tidiga passen innan jobbet för att kunna få till Det, passen i skitväder, passen då hela jag bara vill inta soffläge. 

    Jo för att jag älskar att springa. För att alla pass är bra pass som får mig att utvecklas och bli bättre. När det där passet kommer då man bara flyger fram så är det så värt de. När man står på startlinjen och sedan går i mål på den där tävlingen man tränat för och vet att man gjort allt man kunnat. Då är det så värt alla skitpass. 

    Sedan återigen. Det sociala som löpningen ger mig är också ett drivmedel. 

    Kort och gott jag älskar löpningen och allt den ger mig. Utan löpningen känner jag mig halv. Löpningen är min ventil. 

    Långpass i solskenet 

    Då var det lördag och åter dags för att åka in till Örebro för att springa långpass. 

    Förra lördagen sprang jag ju ”bara” första rundan och landade på 16 km. Vet att många tycker att det inte är bara men för mig själv så är ett långpass inte ett långpass om jag inte är över 20 km. 

    Så med förra lördagens pass i minnet samt att jag inte visste status på kroppen så valde jag att springa med 6-gruppen. Idag var det 17 + 7 som skulle avverkas. 

    Det var ca -1 grad och solen var på väg upp när vår lilla grupp på 10 löpare stack iväg. Det var även väldig halt bitvis, både på asfalten och sedan även på gruset där det låg is. Men vi rullade på och jag hade en skön känsla i kroppen. Vi sprang, pratade, sprang och pratade. Det är lika socialt som det är skönt. Visst att jag skulle kunna springa långt hemma men det är ju inte lika kul.  

    Efter ca 8.5-9 km började dom andra grupperna komma ikapp och gå om. Först kom 5-gruppen, sedan 5.20 och till sist 5.40. Några löpare bestämmer sig för att byta grupp och nu började vi även tappa två som valde att sakta av lite. Så vi var 4 stycken som rullade på mot Karlslund. 

    Vädret var helt underbart och jag njöt verkligen. Dock knöt sig magen och jag kände att det skulle krävas ett toabesök innan andrarundan. Så väl tillbaka i Karlslund så drack jag lite vatten, tog en gel och gick på toa. Det tog lite tid tyvärr då det var kö samt att det behövdes byta toapapper så när jag kom ut var det vara Robert (farthållaren) kvar. Dom andra hade valt att springa med 5.40-gruppen. 

    Men vi rullade ut på andrarundan som mätte 7 km. Kände dock efter ca 4 km att foten började gnälla lite så jag valde att korta av rundan lite. Var skönare att avsluta på topp än att bita ihop och eventuellt få ännu ondare  

    Fick ändå ihop 23,13 km med 5,55 i snitt och det är jag nöjd med. Kroppen kändes mycket bättre och det var ett skönt kvitto att få. 

    Att sedan avsluta allt med den Goa fikan i vänners lag var pricken över i’et. 

    Säsongens första långpass plus mera 🏃‍♀️

    Igår var det äntligen dags för långpasspremiär för mig. Egentligen satte ju långpassen igång förra lördagen men då sprang jag ju 6-timmars. 

    Så riktigt taggad åkte jag in till Örebro för att sluta upp med alla vänner. På väg in regnade det bitvis rätt mycket men prognosen visade ju att det skulle bli bättre så jag hoppades verkligen på de. 

    Väl där så blev det hejade och pratande med massa goa vänner. Till min stora glädje kom Sanna och skulle springa. Vi ses ju inte så ofta så det är ju kul att kunna prata ikapp lite. 

    Ett rätt stort gäng stack iväg i lite ruggigt och blåsigt väder med småstänk bitvis men vi klarade oss ändå riktigt bra. 

    Första rundan gick ut mot Aspholmen, förbi brandstationen, Brunnsskolan, Lindhult, Mosås, Pilängen, Vattrnvrrken och tillbaka till Karlslund. 

    Det rullade på bra och vi pratade och pratade. Vid ca 9 km kom vi ikapp 6-gruppen och 5,20 kom ikapp oss ungefär samtidig. Vi blev ett stort gäng och det var bitvis svårt att veta vem som tillhörde vilken grupp. Efter ett tag blev jag och Sanna själva och hamnade lite före dom andra innan vi åter blev en liten grupp. Gruppen splittrades rätt mycket när vi gick ikapp och blev ikappsprungna. 

    Allt rullade på bra fram till 11 km. Då så min kropp att när nu vill jag inte vara med längre. Så jag valde att inte pressa utan backade av. Nu var det tunga ben och det känns att jag har något i kroppen som spökar. 

    Så efter ca 4,5 sega kilometer var Vi åter i Karlslund och jag tog valet att inte springa någon andrarunda. Snyggare bara till siffrorna till 16 km och då kändes kroppen lite piggare så jag tänkte snabbt att jag kanske skulle springa 4 km själv men slog snabbt bort dom tankarna. Jag måste våga lyssna på kroppen. 

    Så det fick bli en dusch och fika tillsammans med andra löpare innan det var dags att åka till Idrottens hus för mat, årsmöte för Örebro aik samt föreläsning med Jonas Buud. 

    Vilken människa och vilken meritlista han sitter inne med. Imponerande att höra och verkligen inspirerande att lyssna på honom. Sen att han är en sån ödmjuk människa gör honom ännu större i mina ögon. 

    6-timmars i Borås 

    Att springa 6-timmars i Borås fanns inte alls i min ursprungliga planering. Men när coach så att han tyckte det så kände jag att varför inte och anmälde mig rätt fort. Att springa 6-timmars innebär att man skulle springa på em runda runt Byttorpssjön i Borås. Rundan mätte 1,892 km och var väldigt platt. Tanken med loppet var att jag skulle träna på att äta, alltså inte ett lopp där jag skulle gå all in. 

    Det roliga var att vi blev ett litet gäng som skulle springa. Jag fick sällskap av både coach Fredrik, L-Å, Ingmarie och Pär alla hemmahörande i Örebro och springande för Örebro aik. Vi bestämmer oss rätt snabbt för att åka ner på fredagen och sova på hotell för att inte behöva åka okristligt tidigt på lördagsmorgonen. 

    Var rätt nervös i veckan innan men det berodde mest på att jag var så orolig över att bli sjuk. Barnen på jobbet är så förkylda och jag har bara väntat på att vakna med ont i halsen. Men jag motade Olle i grind med Coldzyme m.m och lyckades hålla bacillerna borta. 

    Dock kunde jag ha planerat allt bättre. Irrade runt torsdag kväll för att packa allt jag skulle ha med. Visste knappt om jag hade med mig hälften när jag på fredagen åkte för att jobba några timmar. Det var ju svårt att veta vad och hur mycket jag skulle behöva ha i kläder m.m. Sedan var det ju lite osäkert med vädret, Borås är tydligen känt gör att regna mycket och det var jag rädd för. Springa i 6 timmar och ha spöregn var inte det jag såg fram emot. Men prognosen visade som och den visade sig hålla. 

    Så efter jobb och inpackning i bil med massa saker och oss så rullade vi mot Borås. Vägen ner är ju extremt tråkig så det var tur att jag hade trevligt sällskap. Vi tog en matpaus i Götene innan vi körde dom sista milen. 

    Vi hittade till hotellet utan några problem och efter att ha checkat in så gick vi och åt mat på en mysig restaurang. Det hade varit trevligt att umgås mer men vi var alla trötta och behövde ju sova. 

    Efter en natt med lite för lite sömn (sover sällan bra borta) så väntade en god hotellfrukost. Åt lite extra eftersom jag visste att det skulle gå åt. Sedan var det bara att gå tillbaka till rummet, byta om, packa ihop och checka ut. 

    Ute var det kallt och det låg snö och var halt. Dock var det klarblå himmel och som en var på väg upp. Vi tog oss till tävlingsområdet efter en liten felkörning. Där började vi med att hämta ut nummerlappar och tidschip som skulle sättas på skorna. Nackdelen med dessa chip var att man satte på dom med små buntband. Jag hade ju tänkt att byta skor men det skulle finnas så och nya buntband vid varvningen så jag tänkte att det löser sig. Vi gick ner till starten med våra lådor/väskor och ställde upp dom så att det skulle vara lätt att nå allt. Jag hade pannkakor med nötcreme med mig anbars skulle jag äta av det som tävlingen erbjöd.

    Gick för att kissa innan start men det var sådan kö och när det var ca 7 minuter till start och en kille kom och berättade att starten var ca 500 meter från varvningen så tig jag beslutet att hoppa toan. Istället blev det att springa mot starten med L-Å. Vi kom dit med mindre än 1 minut tillgodo och han tom ta ett ”innanstartkort” med gänget. Strax efter det gick startskottet och alla började springa eller gå. 

    Det var så kul att se blandningen på ”löpare” allt från dom som gick all in med egen langning som sprang fort som f*n, till dom som gick hela tiden. Det fanns verkligen alla sorter. 

    Jag fastande lite bakom lite folk i när han men sedan lunkade det på och jag hittade ett behagligt tempo. Som en började värma nu så det tog inte lång stund innan vantarna åkte av.  Varvet bestod mest av grus men även lite asfalt och de backar som fanns var ytterst små. 

    Min plan var att rulla på och äta och dricka vid varje varvning och det gjorde jag. Efter ca 4.5 km blev jag varvad av han som ledde. Helt galet vilket tempo dom första höll, så imponerande. 

    Jag avverkade varv efter varv och det var inte så jobbigt mentalt som jag trodde det skulle vara. Dock fick jag ont i magen vid ca 18 km. Fick gå på toa två gånger och bitvis kändes det som att hela innanmätet skulle ramla ur. Men jag nötte envist vidare och åt som planerat. Chips, pannkaka, banan, godis m.m tryckte jag i mig. Drack vatten, Cola, blåbärssoppa och buljong. Tog även en gelé vid 30 km. 

    Jag blev var värmd av mina vänner som peppade och jag försökte även peppa dom. Så grymma! Peppade och pratade med andra löpare vilket alltid är trevligt. Två hade bott i Nora, några hade varit där och sprungit Norasjön runt m.m. Så kul att springa och prata med likasinnade.  

    Innan loppet hade jag inget mål, under loppet satte jag målet att 50 km ville jag kunna springa. Men med mina långa toapauser så insåg jag att det skulle jag inte hinna. Så jag bytte fokus till att jag skulle springa alla 6 timmar. Vid 30 km började det dock bli tungt i kroppen och vänsterfoten gjorde ont ovanpå. Knöt om skon och det hjälpte lite samt att jag lade in lite gång. Funderade på att byta skor men orkade inte krångla med chipbytet så jag valde att fortsätta. Skulle med facit på hand tagit de lite större skorna från början men det är lätt att vara efterklok. Bara att lära sig till nästa gång. 

    När vi gick in på sista timmen så gick det väldigt fort. Jag var nu trött och gick korta sträckor men insåg att det nästan var lättare att springa sakta. Dom där backarna som inte var nått i början var nu berg 😉 sista varvet ökade jag dock på farten för att komma runt till varvningen. Det gjorde jag med ca 2 min tillgodo så jag valde att rulla på lite sakta innan målskytte fick och alla fick stanna. Sedan var det bara att invänta mäthjulet för att få dom exakta sista metrarna. Under tiden kom underbara funktionärer med medalj och hamburgare. Aldrig har väl en burgare varit så god. När hjulet kom till mig så var det bara att gå tillbaka till varvningen, lämna chippen och packa ihop med känslan. Jag hade klarat ett 6-timmars lopp. Nådde inte ända fram till mitt mål på 50 km men 48 km får jag allt vars nöjd med då kroppen inte riktigt var med. 

    Mina vänner gjorde alla grymma resultat. Så imponerad av deras fart och framfart. Sedan får jag gratulera L-Å och Pär som nu kan titulera sig Ultralöpare. 

    Så för att sammanfatta mitt första men inte sista 6-timmars lopp. Det var inte alls lila enformigt som jag befarade, 6 timmar är lång tid men helt klart genomförbart, man kan mer än man tror. Sen att dom en sken och det fanns massa peppande personer runtomkring gör inte saken sämre. Mycket bra ordnad tävling som jag gärna springer igen. 

    Detta var nu min fjärde Ultra och fler kommer det bli 👌

    Foto: Tobias Guldbrand

    Blogga med WordPress.com.

    Upp ↑